filosofisk ståndpunkt enligt vilken alla sanningar och värderingar är beroende av tillfälliga eller subjektiva förhållanden och inte gäller under alla omständigheter, för alla och för alltid, dvs. att det inte finns någon absolut sanning.

 (av latinets relatio, egentligen att ett föremål hänvisar till eller har samband med ett annat), en logisk förbindelse mellan två ting eller egenskaper. En relation sägs vara extern, om tingen eller egenskaperna förblir de samma även om förbindelsen upphör. I en intern relation förblir däremot tingen eller egenskaperna inte de samma om förbindelsen upphör.

 (lat. regressus, tillbakagång), återgång eller tillbakagång. Om A förutsätter B, som i sin tur förutsätter C, osv. i det oändliga, brukar man tala om en oändlig (infinit) regress. T.ex. kan man tillbakavisa ett lösningsförslag genom att påvisa att det leder till en oändlig regress.

(av lat. reducere, föra tillbaka)  eller reduktionistisk betraktelsesätt enligt vilken man förklarar begrepp eller teorier genom att återföra dem på andra slags begrepp eller kategorier.

(ytterst av medeltidslatinets realis verklig, av latinets res sak, ting, föremål), i allmän betydelse verklighetssinne, medvetenhet om en faktiskt föreliggande verklighet. Inom kunskaps- och vetenskapsteori antagandet att all sann kunskap är baserad på en av människan oberoende verklighet. Uttrycket realism används också i mera specifika samband som t.ex. begreppsrealism och moralrealism.

(av lat. ratio, förnuft), överensstämmande med eller som bygger på förnuftet, logisk tänkande. Motsats: irrationell, ologisk.

(av lat. ratio, förnuft, förstånd), en kunskapsteoretisk inriktning enligt vilken grunden för sann kunskap måste basera sig på a priori resonemang dvs. på vårt förnuft och inte (till skillnad från empirism) på erfarenhet.

(av. gr. psyche, medvetande, själ, logos, lära och ismus, egenskap, lära). En form av naturalism som betraktar psykologin som grundval för all filosofi. Kunskap och tänkande reduceras till något psykologiskt och förvandlar därmed kunskapsteorin till ett specialfall av psykologin. Psykologismen var särskilt utbredd i slutet av 1800-talet. I en mer radikal form av psykologism  reduceras inte endast kunskap, utan också det objekt man har kunskap om, till samlingar av förnimmelser och sensationer. Jfr.

(lat. principium, ursprung, första orsak). Grundsats, överordnad eller grundläggande sats för tänkande och handlande. Jfr. axiom, maxim, norm.

(av lat. primus, den främste, den förste), används om ord och begrepp som inte kan återföras på enklare ord eller begrepp, och om påståenden eller satser som man inte kan rättfärdiga med hjälp av andra påståenden eller bevisas med hjälp av andra satser (axiom och postulat).