naturalism
(av lat. naturalis, naturlig). Uppfattningen att allt som existerar kan studeras och förklaras med naturvetenskapliga (empiriska) metoder. Inom etiken innebär naturalism oftas att moral kan återföras till naturliga egenskaper.
(av lat. naturalis, naturlig). Uppfattningen att allt som existerar kan studeras och förklaras med naturvetenskapliga (empiriska) metoder. Inom etiken innebär naturalism oftas att moral kan återföras till naturliga egenskaper.
(gr. physis, lat. natura) Jfr. konvention.
vetenskaper som har människan och fenomen bundna till henne som sitt ämne. Som människovetenskaper räknas bl.a. antropologi, historia, konstvetenskap, sociologi, språk. Gränsdragningen mellan människo- och naturvetenskap är alltjämt omdiskuterad.
(av gr. mythos, berättelse, och logos, lära).
1. Den föreliggande samlingen av myter inom en bestämd kultur (t.ex. grekisk mytologi).
2. Läran (vetenskapen) om myter.
3. Användandet av myter i den försvagade betydelsen falska, ogrundade föreställningar.
(gr. mythos, ord, berättelse). Till sin form är myten en berättelse som inte utan vidare kan tas bokstavligt. Myten kräver en tolkning, som drar fram en dold mening ur den bokstavliga. Det betyder, att myten har en metaforisk eller symbolisk karaktär. Myten berättar om den mänskliga existensens grundvalar, dess gränser och ursprung på ett sätt som överskrider de historiska händelserna. Myten berättar om verklighet på ett indirekt sätt. I en försvagad betydelse betecknar ordet "myt" en falsk, ogrundad föreställning, som kan upphävas av förnuftet.
se etik.
(gr. ta meta ta physica, eg. det som följer efter det fysiska; ursprungligen benämning på Aristoteles' böcker om "den första filosofin", som i samlingen av hans skrifter placerats efter de fysiska skrifterna; såsom ett ord - Metaphysica - först använt av den senromerske filosofen Boëthius). Benämning används vanligen om inriktningar som försöker bestämma allmänna betingelser för tingens väsen eller varats grunder.
se etik.
(av gr. metaphora´, bortförande till ett annat ställe, av metaphe´ra bära bort), ett bildligt uttryckssätt där likheter eller inre överensstämmelser motiverar att en företeelse (sakledet) byts ut mot någon annan (bildledet). Frågan om metaforens roll liksom gränsdragningen till termer som liknelse, metonymi och symbol är forfarande omstridda. Jfr. parafras.