(lat. anmodan om utgångspunkten).
1. Bevisfel, där man på något sätt förutsätter det som skall bevisas. Cirkelbevis; "begging the question".
2. Bevisfel, där man utgår från en premiss som är mer tvivelaktig än konklusionen.

(lat. persona, mask, karaktär, roll), ofta en komplex benämning på en medveten, självreflekterande och talande mänsklig individ som handlar inom ett konkret historiskt och socialt sammanhang. Personer tillskrivs vanligen - i motsats till ting och djur - etiskt ansvar för sina handlingar och tillskrivs en rad personliga rättigheter. I en utvidgad mening kan institutioner, stater och annat omtalas som juridiska personer.

Se talhandling, talakt, J. L. Austin och J. Searle.

(gr. paradeigma), förebild, mönster, mönstergillt exempel.

(av gr. pan, allt, och theos, gud), en lära med olika förgreningar enligt vilken Gud och världen (alltet) inte kan skiljas åt (att de är ett och detsamma).

att definiera ett språkligt uttryck genom att peka ut vad det står för, eller ange ett eller flera exempel på det som ett uttryck används om.

se vardagsspråksfilosofi.

(av gr. organon, redskap). 1. ett levande väsen. 2. en helhet som är uppbyggd så att delarna endast kan förklaras utifrån deras plats och funktion i helheten, eftersom helheten och delarana är ömsesidigt beroende av varandra. Den s.k. organicismen (organismtanken) går ut på att inte endast biologiska väsen skall uppfattas som organism utan att också institutioner, stater och historiska förlopp är organismer. Om något är en organism sägs det ha en organisk uppbyggnad eller struktur. Jfr. holism.

(av gr. (to) on, (det) varande el. varat, och logos, lära), läran om det varande. Ontologi är en lära om de nödvändiga eller väsensmässiga dragen hos det varande.

uppfattningen som hävdar att det finns kunskap som är oberoende av människan, det kunskapande subjektet. Jfr. subjektivism.