Nietzsche, Friedrich

(1844-1900), tysk filosof och klassisk filolog. Nietzsches filosofi syftar inte till ett enhetligt system utan i stället ifrågasätter han hela den filosofiska traditionen i sin radikala samtidskritik. Ett genomgående drag i hans filosofi är en ”omvärdering av alla värden”. Hans filosofi har haft en stor betydelse för det moderna tänkandet, men innebörden av hans nihilism har tolkats på många olika sätt.

monad

(lat. monas, ”enhet”) term i Leibniz filosofi. En monad är en absolut enkel (dvs. utan delar), icke-materiell entitet, utan förmåga att påverka eller påverkas av andra monader.

modalitet

(lat. modalis, av modus), modallogisk term som betecknar grad av visshet hos utsaga från ”möjlig” till ”nödvändigtvis sann” eller olika hållningar från talarens sida gentemot satsens innehåll.

metodologi

(gr. methodikos, av methodos ”planmässigt förfarande”, ”tillvägagångssätt”, ”metod”, egentligen ”gående efter”, av meta- och gr. hodos ”väg”). Metodologi är en motiverad lära om forskningens mål, metoder, gränser och förutsättningar. En metodologi innehåller vanligen följande komponenter: 1. En bestämd uppfattning om vad forskningen gäller; vetenskapens mål. 2. En metod som anses grundläggande för att uppnå målet. 3. Uppsättning logiska regler som anger vad som räknas som korrekta och relevanta bevis.

Mill, John Stuart

(1806-1873), brittisk filosof och ekonom. Mill räknas som den klassiska [liberalism|liberalismens]] ledande gestalt. Enligt hans empiristiska kunskapsteori kunde naturvetenskaplig metodologi tillämpas på människo- och samhällsvetenskap (se. positivism och logisk positivism). I sin moralfilosofi utvecklade han en utilitarism som till skillnad från Bentham särskiljer mellan högre och lägre former av lust.

Marx, Karl

(1818-1883), tysk filosof och samhällsteoretiker. I sin samhällsteori tog Marx intryck från hegeliansk filosofi, engelsk ekonomisk vetenskap (Adam Smith, Ricardo) och fransk socialism. Förutom att hans dialektiska materialism hade ett stort inflytande på ekonomisk och samhällsvetenskaplig teoribildning, spelade han en betydande roll för organiseringen av den internationella arbetarrörelsen.

Locke, John

(1632-1704), engelsk filosof. Locke är en av förgrundsgestalterna inom den brittiska empirismen som i sin kunskapsteori hävdar att människan medvetande vid födseln är tomt (tabula rasa) och som först genom erfarenheten når kunskap om världen. I sin samhällssyn utformade Locke en filosofisk grund för liberalism förenad med demokrati inom vilken naturrätten inbegrep rättigheter med motsvarande skyldigheter.

Sivut

Tilaa syöte filosofia.fi RSS