(lat.), från tidigare skrift renskrapad vaxtavla, tavla utan skrift, tom tavla. Uttrycket användes redan av stoikerna men förknippas vanligen med Lockes kritik av läran om medfödda idéer.

inom modern filosofi betecknar substans oftast ”det egentligen existerande” i meningen de övergripande kategorierna som verkligheten antas bestå eller vara uppbyggd av. T.ex. innebär substansdualism att världen består av två slags substanser: utsträckta ting (materiella) och icke-utsträckta ting (mentala).

i vardaglig användning syftar stoicism på en karaktärsfast och behärskad livshållning. Inom filosofin betecknar stoicism en skola under antiken. Stoicismen grundades av Zenon från Kition (300-talet f.Kr.) och brukar indelas i tre perioder: den äldre, den mellersta och den senare. Det är främst företrädare för den senare perioden (de två första århundradena e.Kr.), vilkas skrifter bevarats i sin helhet (Seneca, Epiktetos och Marcus Aurelius). Bl.a. förknippas med stoicism idén om naturrättsliga principer och kosmopolitisk hållning.

se behaviorism.

(eng.) En term som först användes av den brittiske psykologen Richard Ryder i början av 1970-talet. Termen har ingen etablerad svensk motsvarighet och översätts såväl med artdiskriminering, artpartiskhet som artism. Specisesism förknippas främst med utilitaristen Peter Singers bok Animal Liberation (1975, Djurens frigörelse).

något som man är skyldig att göra. Jfr. plikt.

 (470 ( 469)-399 f.Kr.) Grekisk filosof.

(1712-1778), schweizisk-fransk författare och samhällsfilosof. En av de centrala upplysningsfilosoferna. Även om han med de övriga upplysningsfilosoferna delade uppfattningen att människan till sin natur är god, kritiserade han en överdriven tilltro till förnuftet som en källa till framsteg. Till skillnad från Hobbes och Locke menar Rousseau i sin samhällsfilosofi att samhällskontraktet snarare utvidgar människans naturliga frihet än begränsar den.

(lat. repraesentatio ”åskådliggörande framställning eller exempel”, av repraesento ”åskådliggöra”, ”återge”), något som står för eller föreställer något annat. Inom filosofin brukar man skilja mellan inre och yttre representationer. Inre representationer betecknar ofta olika former av mentala föreställningar och med yttre representationer t.ex. en bild av ett föremål eller en karta.

term inom medvetandefilosofin som betecknar den subjektiva fenomenvärlden med betoning på hur någonting känns för subjektet.