se primära/sekundära egenskaper.

en moraliskt god egenskap eller ett moraliskt beundransvärt karaktärsdrag. (Jfr. kardinaldygder och dygdetik).

(1596-1650), fransk filosof och matematiker. Descartes bryter med skolastiken och det aristoteliska arvet. Han vill lägga grunderna för en allmän rationalistisk metod som gör det möjligt att systematiskt vinna nya kunskaper inom alla discipliner. Med sin kunskapsteori anses Descartes lägga grunden för den moderna filosofin. Se dualism och cartesianism.

term inom filosofi och litteraturvetenskap skapad av den franske filosofen Jacques Derrida. En form av kritik som syftar till att avslöja dolda motsättningar hos uppfattningar och begrepp.

det som definieras/det som definierar.

se kyniker.

(lat.) ”Jag tänker, alltså är (existerar) jag.” (Descartes)

en teori som främst förknippas med det synsätt som den tidigare Ludwig Wittgenstein framförde i Tractatus Logico-Philosophicus. Enligt bildteorin är en sats meningsfull endast om dess logiska struktur avbildar ett möjligt sakläge, i annat fall är satsen meningslös. Tolkningen av innebörden hos bildteorin är dock omtvistad.

(1748-1832), brittisk jurist och rättsfilosof. Bentham är främst känd för sina moralfilosofiska teorier och som grundare av utilitarismen. Centralt verk: Introduction to the Principles of Morals and Legislation (1789).

uppfattningen att allmänbegrepp, universalier, äger en egen existens vid sidan av de enskilda ting som faller under dem (Platon, Aristoteles). Begreppsrealismen står i motsats till nominalism, som är uppfattningen att allmänbegrepp är namn som vi godtyckligt tillskriver de enskilda tingen. Jfr. den s.k. universaliestriden.