se egoism.

se verifierbarhetskriteriet/verifierbarhetsprincipen.

en distinktion som utgår från antagandet att världen kan beskrivas ”sådan den är i sig själv”. En tankegång som sammanhänger med naturvetenskapernas framväxt från och med 1600-talet (Galilei, Descartes, Newton och Locke). Det som betecknas som primära egenskaper antas tillhöra en av oss oberoende (fysisk) verklighet, som t.ex. storlek, form och rörelse. Till sekundära egenskaper räknas däremot sådant som färg, lukt och smak, vilka anses vara subjektiva i den meningen att de endast existerar i vår upplevelse av tingen.

en slutledning där slutsatsen anger en praktisk rekommendation som tillåter eller förbjuder en viss handling och där minst en premiss är teoretisk. Ex. ”Vitamin C är hälsosamt”, ”Apelsiner innehåller vitamin C” alltså ”Ät apelsiner”. Frågan om praktiska slutledningars logiska giltighet är omstridd.

se tillämpad etik.

(av lat. potentialitas) Inneboende och ännu oförverkligad möjlighet. Ordet användes inom den medeltida filosofin som en slags motsvarighet till det aristoteliska begreppet för dynamis (gr. kraft, förmåga).

en term med varierande användningar, som har sitt ursprung i Jean-François Lyotards manifestartade bok om kunskap, vetenskap och teknologi i det kapitalistiska samhället La Condition postmoderne (1979). För Lyotard innebär postmodernismen den era där "de stora berättelsernas tid" är förbi. De stora (arkitektoniska) tankestrukturerna (religiösa, metafysiska eller ideologiska system) tillskrivs inte någon allmän giltighet. I det postmoderna tillståndet finns bara fragmentariska och subjektiva sanningar.

427–347 f.Kr.), grekisk filosof och lärjunge till Sokrates. Platon lägger grunden för den europeiska filosofiska traditionen och hans inflytande gör sig gällande ännu idag, till den grad att man sett hela vår tradition som ”en rad fotnoter till Platon” (A. N. Whitehead). För Platon är målet för den filosofiska verksamheten inte i första hand att finna ett svar, utan att med den så kallade sokratiska metoden klarlägga själva frågan eller problemet.

(lat. perceptio ”upptagande”, ”uppfattande”, ”insikt”, av percipio ”uppfatta”, ”inse”), se varseblivning.

En rättfärdighetsprincip som framförts av den amerikanske filosofen John Rawls. Enligt Rawls är ett samhälle rättfärdigt om dess grundläggande strukturer och institutioner fastställts genom regelrätta val i vilka alla deltar som fria och lika individer. Dvs. att alla som deltar i valet nog skulle känna till samhällets sätt att fungera men att de skulle vara ovetande, ”dolda bakom en slöja av okunnighet”, om sin egen position i samhället samt därför ovetande om vilka konsekvenserna av valet skulle vara just för dem.