(1908-1986), fransk filosof och författare. Var verksam som gymnasielärare i filosofi 1929-1943 för att sedan helt ägna sig åt sitt existentialistiskt förankrade författarskap. Såväl hennes filosofiska som skönlitterära verk karaktäriseras av ett moralfilosofiskt och politiskt engagemang. de Beauvoir betraktas som en banbrytande föregångare för modern feministisk teori.

(1561-1626), engelsk filosof och statsman. 20 år gammal blev han 1581 ledamot av parlamentet och utnämndes 1618 till lordkansler samtidigt som han utnämndes till Baron Verulam. I samband med sin juridiskt-politiska utbildning i Paris (1576-79) kom han i kontakt med de nya strömningarna inom naturfilosofin. Bacon strävade både i sin filosofi och politiska verksamhet att organisera och föra fram ett nytt empiriskt vetenskapsprogram som ett medel för samhällelig förändring. Hans kunskapssyn anses ofta vara en förelöpare till den engelska empirismen.

inom filosofin en term som oftast betecknar så kallade väsentliga egenskaper hos individer eller ting, dvs. nödvändiga egenskaper i motsats till tillfälliga egenskaper. (Se essentialism).

benämning på egenskaper hos maskiner och datorsystem som på konstgjord väg efterliknar mänsklig intelligens.

(384–322 f.Kr.), grekisk filosof och naturforskare. Kom år 367 f.Kr. till Athen och blev elev till Platon. Aristoteles stannade i Athen ända fram till Platons död 347 f.Kr. varefter han reste vida omkring, och var bl.a. den unge Alexander den stores lärare. Aristoteles räknas som grundare av den formella (eller klassiska) logiken. Hans filosofi omfattar vitt skilda ämnen såsom metafysik, naturfilosofi, politik, psykologi, etik, diktkonst och retorik. Centrala verk: Metafysiken, Nichomachiska etiken, Politiken, Om själen och Om diktkonsten.

avvikelse eller orimligt förhållande. Inom vetenskapsfilosofi avses med anomali något som avviker från etablerade vetenskapliga uppfattningar, förväntningar och teorier. Den roll man tillskriver anomalier varierar beroende på vilken vetenskapssyn som omfattas.

(gr. hågkomst, återerinring). Hos Platon (Faidon) innefattar detta tanken på en medfödd kunskap.

inom filosofin avses med aktualitet något verkligt eller verkligheten som sådan i motsats till det möjliga (potentialitet). Begreppet har sitt ursprung hos Aristoteles som gjorde en distinktion mellan det faktiska och tingens inneboende och ännu oförverkligade möjligheter (potentialitet). Inom den aristoteliska traditionen byggs denna distinktion senare till ett komplicerat system och genomgår en rad betydelseförskjutningar. Till exempel hos Thomas av Aquino får distinktionen en övergripande karaktär.