(av. gr. psyche, medvetande, själ, logos, lära och ismus, egenskap, lära). En form av naturalism som betraktar psykologin som grundval för all filosofi. Kunskap och tänkande reduceras till något psykologiskt och förvandlar därmed kunskapsteorin till ett specialfall av psykologin. Psykologismen var särskilt utbredd i slutet av 1800-talet. I en mer radikal form av psykologism reduceras inte endast kunskap, utan också det objekt man har kunskap om, till samlingar av förnimmelser och sensationer. Jfr. fenomenalism.
