ofta använd samlingsbenämning på en filosofisk inriktning som först uppträdde i Storbritannien och inom det tyska språkområdet i början av 1900-talet och som fick och fortfarande har stor utbredning, särskilt i den anglosaxiska världen och i de nordiska länderna. Ett framträdande drag hos en stor del av den analytiska filosofin är ett intresse för begreppsanalys och uppfattningen att språkfilosofiska undersökningar är av grundläggande betydelse för lösningen av många filosofiska problem.
Följande brukar betecknas som kännetecknande för denna riktning:
1. Det är först och främst en kritisk eller klart avog inställning till metafysiska systemkonstruktioner, både som den finns i klassisk filosofi och i modern kontinental-europeisk fil.
2. Därefter är det uppfattningen att de traditionella filosofiska problemen endast kan (upp)lösas genom ett klargörande av betydelsen hos som centralt ingår i problemformuleringen. Klargörandet sker genom användandet av en speciell metod - filosofisk analys - och detta är enligt den analytiska filosofin det enda sätt på vilket man kan nå slutgiltiga resultat i filosofin.
3. Slutligen kännetecknas den analytiska filosofin av en naturvetenskaplig grundinställning.