se circulus vitiosus och petitio principii.

1. I vardagsspråket och hos många filosofer (t.ex. Husserl) används "betydelse" synonymt med ordet "mening".

2. Frege skiljer däremot terminologiskt mellan mening (ty. Sinn) och betydelse (ty. Bedeutung = referens eller referent).

Teorin om situationer vari en person eller grupp av personer står inför valet mellan olika handlingsalternativ utan att ha fullständig klarhet över konsekvenserna av de möjliga handlingarna. Beslutsteorin, vars grundidéer kommer från den schwieziske matematikern Daniel Bernoulli (1700-1782) och den engelske prästen Thomas Bayes (d. 1763), försöker klargöra procedurer för rationella val i sådana problematiska situationer.

Ställs ofta mot förklaring eller som motsats till värdering.

(eng. context of justification/discovery). Upptäcktssammanhanget är de biologiska, psykologiska och sociala omständigheter under vilka en vetenskaplig upptäckt görs. Berättigandekontext är de omständigheter som skall vara uppfyllda, för att ett vetenskapligt påstående skall kunna sägas vara berättigat.

(ty. Begriff av begreifen, fatta, begripa). Den innebörd eller betydelse som ett ord betecknar. Man talar ibland om begreppsomfång, varmed vanligen avses klassen av alla de objekt som faller under begreppet. Med begreppsinnehåll avses i stället vanligen klassen av alla de kännetecken som objektet skall ha för att falla under begreppet.

(eng. ställa krav på det som skall debatteras), anta vad som skall bevisas, se petitio principii.

(grek. axi´oma värdering, uppskattning, åsikt, sats, som utan bevis antas vara sann), betecknar vanligen ett självklart sant påstående. I vetenskapliga sammanhang avser man med axiom en grundsats som inte själv är föremål för bevis men som tjänar som utgångspunkt för bevis av andra satser (jfr postulat).

(av gr. axios, värdefull, och logos, lära), värdeteori.

(av gr. autos, själv, och nomos, lag), självbestämmande, självstyre, självständighet.

1. Autonomi är som filosofiskt begrepp först och främst präglat av Kant. Det används primärt som bestämning av friheten (moralisk autonomi). Autonomi betyder här människans bestämning av sig själv som förnuftsväsen: hon ger som förnuftsväsen sig själv den allmänna lag som hon skall handla efter (jfr. kategoriskt imperativ).