(lat. bortföra, avleda).

1. Inom formell logik innebär deduktion att härleda en utsaga från andra utsagor i enlighet med logiska slutledningsregler. "Deducera" och "deduktion" är syntaktiska* begrepp, eftersom det är möjligt att följa slutledningsreglerna och att kontrollera följdriktigheten av deduktionen, utan att man behöver känna till den mening vi förbinder med de ord som uppträder i premisser och slutsats. Dvs. en sluledning där man från det allmänna (generella, universella) sluter sig till de enskilda.

subsumtiomsmodellen (av lat. sub- och lat. sumo "ta", "lägga beslag på"), modell för vetenskapliga förklaringar som innebär att ett vetenskapligt faktum (explanandum) förklaras genom att man anger dels allmänna vetenskapliga lagar, dels särskilda initialvillkor (tillsammans kallade explanans), av vilka explanandum logiskt följer. Modellen, som enligt sin främste företrädare, Carl G.

(lat.), strävan, drift. Hos Spinoza: strävan efter att upprätthålla (bevara) sitt vara; existenskraft; självbevarelsedrift.

(lat. "villkor, utan vilken inte"), ett ofrånkomligt villkor.

1. I skolastisk fysik synonymt med conditio necessaria, nödvändigt villkor och causa sine qua non, dvs. en orsak, utan vilken verkan uteblir.

2. I logiken synonymt med nödvändigt villkor.

filosofisk uppfattning enligt vilken common sense-utsagor är grundläggande, och filosofins uppgift består i att beskriva grunddragen i den vardagliga (common sense) verklighetsförståelsen, nära förbundet med begreppet "vardagligt språkbruk", samt att försvara denna mot filosofiska angrepp från skepticismen. T. Reid, huvudgestalten i 1700-talets skotska common sense-filosofin, försvarade således common senes-uppfattningar mot Locke, Berkeley och Hume. På 1900-talet har G.E.

(eng. sunt förnuft).

1. Sund och normal förstånds- och omdömesförmåga.

2. Allmän mening om världen och tillvaron.

(lat. "ond cirkel", "felaktig cirkel").

1. Cirkelresonemang. Slutsats där sanningen av det som skall bevisas redan är förutsatt i bevisets utgångspunkt (premisserna). Kallas också: att bevisa tesen med tesen, eller att förutsätta det som skall bevisas.

2. Man talar också om cirkularitet i samband med definitioner och förklaringar. Om ett uttryck A definieras med hjälp av ett uttryck B, B i sin tur med hjälp av ett uttryck C, och C med hjälp av A, har vi en definitionscirkel.

(lat.), allt annat lika.

(av lat. Cartesius, Descartes).

1. Huvudriktning i fransk filosofi som bygger på Descartes' filosofi.

2. Generell filosofisk betecknig på en dualistisk uppfattning om förhållandet mellan själ (medvetande) och kropp.

1. Överförande av biologiska betraktelsesätt på andra områden, t.ex. det sociala livet.

2. I filosofin är biologismen mer speciellt den reduktionistiska riktning som försöker förklara alla människans själsliga egenskaper, däribland tänkande och kunskap, som biologiska egenskaper, som har förvärvats av arten i kampen för att överleva.