antagande om att företeelser som liknar varandra i vissa avseenden också gör det i andra. I egentlig mening utgör a. inte ett bevis även om slutsatsen i vissa fall kan vara riktig.

begreppsanalys se analys och analytisk filosofi.

riktning inom psykologin som grundades i början av 1900-talet av amerikanen John B. Watson. Enligt behaviorismen kan människors och djurs handlingar och beteende förstås och förklaras enbart på basen av det objektivt iakttagbara, dvs. reaktionerna (respons) på yttre påverkan (stimuli). 

en moralfilosofisk uppfattning enligt vilken det primära inte är handlingarna i sig eller den moralregel de antas falla under, utan där individens moraliska karaktär ställs i centrum och vissa drag betraktas som moraliskt eftersträvansvärda (dygder) medan andra ses som moraliskt förkastliga.

en modern filosofisk strömning som inte utgör en enhetlig lära eller skola. Ett genomgående drag för existentialismen är fokuseringen på den enskilda människans konkreta existentiella vilkor, och den ångest som sammanhänger med att ta ansvar för sitt eget liv.

vetenskapsfilosofisk position med sin utgångspunkt i Poppers demarkationskriterium för vetenskap och med den förknippade falsifierbarhetstesen enligt vilken endast de hypoteser och teorier kan betraktas som vetenskapliga som är falsifierbara. Detta innebär att hypoteser eller teorier bör förbjuda något konkret vars riktighet kan påvisas genom testning, observation eller experiment.

(av gr. phainomenon ”det som visar sig”, av phaina ”visa (sig)”, ”uppenbara”), läran om det som visar sig för medvetandet.  I den moderna fenomenologin står ”fenomen” för det för oss tillgängliga, vars verkliga beskaffenhet vi kan upptäcka först då vi genom epochén befriat oss från våra förutfattade meningar om vad som ligger bakom fenomenet (jfr fenomenologi).

(eng. Underlabourer Conception of Philosophy) Uppfattningen att filosofin inte har egna problem utan är enbart en teknik för att lösa problem som uppstår vid icke-filosofiska undersökningar. Sålunda kan filosofin inte för egen del bidra till en positiv förståelse av världen, utan har endast den rent negativa rollen att avlägsna hinder som står i vägen för befrämjandet av denna förståelse. Drivkraften för detta framåtskridande måste sökas i metoder som helt skiljer sig från dem man kan finna inom filosofin.

ett hypotetiskt imperativ är villkorligt till skillnad från ovillkorligt kategoriskt imperativ (Kant).

med induktionsproblemet avses frågan om man kan rättfärdiga induktiva slutsatser, dvs. hur kan man rättfärdiga eller bevisa en allmän utsaga som man slutit sig till på basen av en ändlig mängd enskilda fall eller observationer? I sin urspungliga form (Hume) syftade induktionsproblemet till att belysa frågan om rättfärdigandet av induktiva slutsatser (angående kausala relationer) i allmänhet.