se analytisk/syntetisk sats (el. omdöme).

(eng. ordinary language philosophy), också kallad Oxfordskolan. Filosofisk riktning som utvecklades i Oxford under decenniet efter andra världskriget med anknytning till G. E. Moores artikel “A Defense of Common Sense” (1925) som uppmärksammade det vardagliga språket till skillnad från konstruerade logiska språk (jfr. common-sense filosofi). Oxfordfilosoferna har inte en gemensam teori men det som förenar dem är uppfattningen att filosofiska problem sammanhänger med missbruk eller missförstånd av det vanliga språket.

(eng. ordinary language), det naturliga språk som vi talar dagligen i vardagliga situationer, och som skiljer sig från vetenskapernas eller filosofins tekniska språkbruk.

(gr. synthesis, sammansättning). Sammanställning eller förening av olika storheter till en helhet - speciellt en holistisk eller organisk helhet; jfr. holism och organism.

för sanning.

uppfattningen att det finns moraliska fakta vars sanning är oberoende av oss människor, dvs. att moraliska omdömen är antingen sanna eller falska utsagor om verkligheten.

se vardagsspråksfilosofi.

(grek. sαphrosy´n∴, av sα´phrαn, frisk till sinnet, återhållsam), måttfullhet, besinning, en av de centrala mänskliga dygderna i grekisk filosofi. Betydelsen av ordet utreds av Platon i dialogen "Charmides". För Platon är sofrosyne det harmoniska samspelet mellan själens olika delar, begär, mod och förnuft.