(av gr. organon, redskap). 1. ett levande väsen. 2. en helhet som är uppbyggd så att delarna endast kan förklaras utifrån deras plats och funktion i helheten, eftersom helheten och delarana är ömsesidigt beroende av varandra. Den s.k. organicismen (organismtanken) går ut på att inte endast biologiska väsen skall uppfattas som organism utan att också institutioner, stater och historiska förlopp är organismer. Om något är en organism sägs det ha en organisk uppbyggnad eller struktur. Jfr. holism.
