(lat. subie´ctum, av subie´ctus underordnad, av subi´cio lägga under, kasta under), termen subjekt får sin moderna betydelse under 1700-talet då den kom att beteckna bäraren av medvetandetillstånd (förnimmelser, känslor, tankar). I denna betydelse används termen som synonymt med jaget eller den kunskapande människan, till skillnad från äldre språkbruk där subjekt (subjectum) betecknade en existerande substans som bärare av vissa egenskaper, medan ett objectum däremot endast betecknade något föreställt eller tänkt. Under loppet av 1800-talet blir den moderna användning av orden subjekt och objekt till en fast del av den filosofiska terminologin. Distinktionen mellan det subjektiva och det objektiva blir liktydig med distinktionen mellan medvetandet (eller det mentala) och föremålen (det som är föremål). Grovt uttryckt kan man således säga att ifrågavarande ordpar har fått den rakt motsatta betydelsen av den som var gängse i skolastikens språkbruk.
