(av lat. nomen, namn, beteckning), uppfattningen att det inte existerar självständiga allmänbegrepp (universalier) utan att orden är blott namn eller tecken för en mångfald av enskilda ting (inte ett allmänbgrepp med egen existens). I sin mest extrema form hävdar nominalismen att endast själva orden är universella, och att de ting, varom termen används, inte har annat gemensamt än just det att termen kan användas om dem. Se universaliestriden.
