(av lat. imperare, befalla, bjuda), befallning, bud, handlingsnorm, eg. grammatisk beteckning på de verbformer som används för att uttrycka order eller påbud, t.ex. är "spring" i. av verbet "springa"; används som som beteckning på utsagor som uttrycker påbud eller befallningar.
Kant skiljer mellan hypotetiska och kategoriska imperativ. Ett hypotetiskt imperativ föreskriver en handling som medel för uppnåendet av ett eftersträvat mål och har formen av en hypotetisk sats: "Om du vill det och det, så handla så och så". Ett kategoriskt imperativ påbjuder en däremot att handla på ett bestämt sätt, oberoende av vilka önskningar eller behov man har, t.ex. "det är fel att ljuga". Ett kategoriskt imperativ är enligt Kant på en och samma gång handlingsvägledande och objektivt giltig. Inom modern filosofi har man diskuterat vilket logiskt samband det finns mellan moraliska värderingar och imperativ. Se kategoriskt imperativ.