Historiker och professor i filosofi.

Tengström var brorson och senare svärson till biskop Jacob Tengström och hade härigenom en stabil position i de högre kretsarna i Åbo och nära kontakter med en äldre generation lärare vid universitetet. Han var docent i litteratur 1811–13, därefter först extraordinarie amanuens och sedan amanuens i lärdomshistoria och vicebibliotekarie 1813–27, professor i praktisk filosofi 1827–30 och i filosofi 1830–48.

Tengström var nyhumanist och specialiserade sig först på grekisk kultur och lingvistik. På 1810-talet stod han med ena foten i den krets unga akademiska romantiker som bar upp Åboromantiken. Under 1820-talet introducerade han Hegel för sina elever. Bland dessa fanns bland andra Johan Vilhelm Snellman, Johan Ludvig Runeberg och under 1830-talet Zachris Topelius. Efter Åbo brand 1827 flyttade Tengström med universitetet till Helsingfors där hans hem blev en samlingspunkt för fosterländskt sinnade litterära kretsar, bl.a. hans tre svärsöner H. Kellgren, M. A. Castrén och P. Tikkanen.

Man kan se Tengström som en arvtagare både till den äldre generationens upplysningsideal och den yngre generationens romantiska idéer. Hans eftermäle bygger på hans gärning som hegelian och stillsam och sympatisk akademisk lärare. Vetenskapligt sett har han betraktats som en osjälvständig filosof men en för tiden god historiker. Han utgav bl.a. minnesteckningar över biskoparna Gezelius 1825 och 1833 jämte den som källskrift värdefulla Chronologiska förteckningar öfver finska universitetets fordna procanceller samt öfver faculteternas medlemmar och adjuncter (1836).

(M. Klinge (1989): Professorer; J. Mickwitz (1999), ”J.J. Tengström” i Finlands svenska litteraturhistoria 1, Mellan nyhumanism och nationsbygge, I trädgården, i biblioteket, i världen, 2006)

(Joachim Mickwitz)
© Uppslagsverket Finland, Schildts Förlags Ab / www.uppslagsverket.fi
 

RESURSER

Tengström i Filosofia.fi:s arkiv

LÄNKAR