Stenius, Erik (1911-1990)
Stenius, Erik (1911-1990)
Professor i filosofi, Åbo Akademi och Helsingfors universitet
Erik Stenius bidrog, vid sidan av Eino Kaila och sina generationskamrater G. H. von Wright och Jaakko Hintikka till att ge Finland ställningen som ett av världens ledande centra för analytisk filosofi. Han blev internationellt känd för sitt pionjärarbete om Wittgensteins Tractatus. Han behandlade också frågor i logikens och matematikens filosofi, kunskapsteori och etik. Stenius var en engagerad filosofisk pedagog, och han skrev en omtyckt lärobok om den försokratiska filosofin: Tankens gryning.
Stenius blev student år 1929. År 1934 utexaminerades han från Helsingfors universitet med matematik som huvudämne. Under studietiden hade Stenius kommit i kontakt med Eino Kaila, som var professor i teoretisk filosofi vid Helsingfors universitet. Kaila förmedlade impulserna från Wienkretsen till Finland. Stenius hade inlett arbetet med sin doktorsavhandling vid sidan av sitt arbete som skollärare. Han hade för avsikt att disputera i matematik, men arbetet bedömdes snarare höra hemma i filosofin, och han disputerade därför i detta ämne vid Helsingfors universitet 1949. 1954 tillträdde han tjänsten som ordinarie professor i filosofi vid Åbo Akademi. När G. H. von Wright utnämndes till ledamot av Finlands Akademi 1961 blev Stenius 1963 hans efterträdare som svenskspråkig professor i filosofi i Helsingfors.
Stenius vistades vid flera tillfällen utomlands som gästforskare eller gästprofessor. År 1957 var han gästforskare i Oxford, där han förde diskussioner kring sin Wittgensteinforskning med bl.a. Wittgensteins elever G. E. M. Anscombe och Peter Geach. År 1962 var han gästprofessor vid Duke University i Durham, North Carolina, och 1969 verkade han som gästprofessor vid University of Iowa.
Stenius’ mest betydande filosofiska arbete var Wittgenstein’s Tractatus: an exposition of its main lines of thought, en kommentar till Ludwig Wittgensteins omdiskuterade men ytterst svårtolkade ungdomsverk Tractatus Logico-Philosophicus (1921). Stenius’ bok blev för många det verk som först fick Wittgensteins skenbart hermetiskt slutna text att börja öppna sig för handfasta tolkningsmöjligheter.
(Lars Hertzberg/förk. & bearb. Erik Hallstensson)
RESURSER
Stenius i Filosofia.fi:s arkiv
Lars Hertzbergs encyklopediartikel om Stenius