Ruin, Waldemar (1857-1938)
Ruin, Waldemar (1857-1938)
Professor i pedagogik och didaktik vid Helsingfors universitet, filosof, fil.dr. 1886.
Ruin utnämndes 1887 till docent i filosofi, var tf. professor i filosofi (1899-1904) och professor i pedagogik och didaktik (1888-1926) vid Helsingfors universitet; universitetets prorektor 1911-15 och rektor 1915-20.
Ruin studerade 1882-4 filosofi i bl.a. Halle, Berlin, Jena och Heidelberg och disputerade 1886 på avhandlingen i filosofi Kunskap och ideal: ett bidrag till frågan om vetandets begränsning. Ruin gjorde sig bl.a. i verket Om karaktärsdaningens didaktiska hjälpmedel (1887) till tolk för pedagogiska nyvärderingar och verkade under den finländska pedagogikens övergång från hegelianism till herbartism. Han framlade 1913 formeln "pedagogisk pragmatism", d.v.s. att barnet skall lära sig genom att arbeta; detta som motvikt till den i skolorna rådande intellektualismen. Ruin betonade särskilt det estetiska bildningsmomentets betydelse och blev tack vare sin observationsförmåga och säkra stilkänsla en uppskattad talare och föredragshållare i hemlandet och utomlands. Han var 1889-1915 ordförande i studentexamensnämnden. Bland Ruins arbeten märks vidare Kulturen och tiden (1920), essäer om aktuella ämnen skrivna 1915-19, och Riket i väntan (1935), en presentation av hans egen livsfilosofi. Han publicerade även ett antal personporträtt över bl.a. filosofer i bl.a. tidskriften Nya Argus.
© Uppslagsverket Finland / Schildts Förlags Ab / www.uppslagsverket.fi
RESURSER
Ruin i Filosofia.fi:s arkiv
Foton av Ruin i Filosofia.fi:s bildarkiv