Ruin, Hans Waldemar (1891-1980)

(18.6.1891 - 3.11.1980)

Ruin, Hans Waldemar (1891-1980)


Författare och filosof, fil.dr. 1923.

Ruin verkade 1912–30 som tjänsteman vid Helsingfors universitetsbibliotek, var 1927–36 docent i psykologi vid Helsingfors universitet och 1936–44 i konst- och litteraturpsykologi. Tidigt blev han även en tongivande litteraturkritiker i Nya Argus. Efter att ha utnämnts till professor i filosofi vid Åbo Akademi 1945, en tjänst som han aldrig tillträdde, flyttade Ruin till Sverige, där han länge var knuten till Lunds universitet. Åren 1952–57 var han forskningsstipendiat med professors titel.
Ruin var en av sin tids ledande humanister, berömd inte minst för sin uttolkning av lyrikens språk. I sin essäistik bländar Ruin läsaren med lysande formuleringar, antingen det handlar om litteratur, teater eller bildkonst. Ständigt söker han efter de sanna uttrycken för den estetiska känslan. Hans sätt att psykologiskt nalkas dikt och diktare har få motstycken i nordisk essäistik. Ofta berättar Ruin också om resor i Europa med kulturintryck som fond. Till hans främsta essäistiska verk räknas Gycklare och apostlar (1934), Det finns ett leende (1943), Drömskepp i torrdocka (1951), Det skönas förvandlingar (1962) och Världen i min fickspegel (1969). Litterärt mest betydande är de självbiografiska böckerna Rummet med de fyra fönstren (1940) och Hem till sommaren (1960), som med utgångspunkt från sommarvistet på Härligö i Ingå skärgård ger belysning åt en borgerlig finlandssvensk släktsaga med mörka undertoner. Han gav också ut den grundläggande biografin Arvid Mörne, liv och diktning (1946) och framträdde som en knivskarp aforistiker i Makt och vanmakt (1940) och Den mångtydiga människan (1966). Ruins sista bok, Uppbrott och återkomst (1977), redigerad av sonen Olof Ruin, innehåller dagboksblad från fyrtio år.
 
Ruin belönades med en rad litterära priser i Sverige och Finland. Sedan 2004 utlyser Svenska Kulturfonden varje år en essätävling som bär hans namn.

(Gustaf Widén/Förk. & bearb. Erik Hallstensson)
© Uppslagsverket Finland, Schildts Förlags Ab / www.uppslagsverket.fi

Läs Gustaf Widéns hela artikel ur Uppslagsverket Finland
 

RESURSER

Foton av Ruin i Filosofia.fi:s bildarkiv

Läs Olof Ruins längre biografi över sin far Hans Ruin

 

LÄNKAR