Professor i filosofi och kritiker, fil.dr. 1887.

Neiglick bedrev studier i experimentell psykologi i Leipzig och utnämndes 1887 till docent i detta ämne vid Helsingfors universitet, där han dessutom skötte professuren i filosofi. Han introducerade den empiriska filosofin i landets vetenskapliga liv och inledde därmed en idétradition som markerade huvudstråket i finländsk filosofi långt in på det följande seklet. På det kulturella området uppträdde han som förmedlare av det nya som rörde sig ute på kontinenten och bidrog sålunda i hög grad till 1880-talets andliga genombrott. Neiglick försvarade 1883, i en broschyr under märket Arius, tankens frihet i den uppmärksammade striden kring rikssvensken Carl von Bergen, som hade hållit ett föredrag om "framtidens kristendom" i Helsingfors och därför attackerats av några konservativa universitetslärare. Hans verksamhet som kritiker i Finsk Tidskrift och Nya Pressen hade stor betydelse särskilt för Ida Aalbergs och vännen K.A. Tavaststjernas konstnärliga utveckling. Valda uppsatser av Neiglick utgavs postumt 1916.

(O. Mustelin (1966): Hjalmar Neiglick)

© Uppslagsverket Finland / Schildts Förlags Ab / www.uppslagsverket.fi
 
 

RESURSER

Neiglick i Filosofia.fi:s arkiv

LÄNKAR