Brev till Lagerborg den 17.4.1928

Villa Tusculum
Tanger
17. IV.1928.

Käre vän!

      Det gladde mig
mycket att åter få
ett brev från Dej.
Jag hoppas Du fått
mitt senaste. Måtte
nu för all del inte
prolongationen av Groten-
felts professur ha
någon menlig inverkan
på Din extra ordinarie.
Det är oförsynt med
denna godtycklighet
att bevilja en del

[2]

professurer förlängn.
och andra icke ur
uppenbara partisyn-
punkter.
       Vet du att jag till
den grad glömt den
lilla finska jag en
gång kunnat, att jag
 inte hade tålamod att
stava mig igenom prof.
Koskenniemis långa an-
mälan av min bok i
Valvoja-Aika. Det blev
därför för för mej en verk-
lig upplevelse när jag
läste den i en översättning
som fröken Arrhenius på
eget initiativ haft vän-
ligheten att göra för min
räkning. Artikeln är syn-
nerligen fint koncipierad
och alltigenom förtjusande.
Inte minst gladde det mig
att läsa vad en skald,
sådan som Koskenniemi

[3]

sägs vara, skrev om mina
naturskildringar, som alltid
oroat mig en smula.
jag känner honom inte
ens till utseendet. – En
annan trevlig överraskning
beredde mej en spaltlång
anmälan av boken i Times
litterära veckobilaga. Huru
den kommit tidningen till
handa är för mig en
gåta. Anmälaren säger
att den enda anmärkning
han har att göra mot
boken är den att jag inte
skrivit den på engelska;
och med anledning av
dess tillkomst skriver
han att engelska storstrej-
ken sommaren 1926 sålunda
ändå har ett glädjande
resultat sig till godo. Min
”svåra ställning” under kri-
get med anledning av
min fiendskap mot Ryss-
land beröres med fint
förstående. – Nej nu har

[4]

jag pratat tillräckligt om
de sakerna.
       De kännes ledsamt att
lämna min trädgård
just nu då det håller
på att bli en verklig
blomsterprakt. Du skulle se
mina rosor, men den stora
massan av dem är ännu
i knopp.
    Och nu till sist en
hjärtlig tacksägelse för
den ovärderliga tjänst Du
åter gjort mig hela denna
tid och för Din outtröttliga
omtanke om min lystnad
efter nyheter från hemmet.
Jag kan ju säga till mitt
försvar att jag inte varit
här för att roa mej – sällan
som jag arbetar så flitigt
som under dessa månader.
Och jag hoppas på det liv-
ligaste att även Du fått
tid övrig för eget arbete.
     Jag skall skriva ett brev
till Mari. Måtte nu bara
hennes Otto inte fara av
med henne. Farväl, och
än en gång: tusen tack!
Din tillgivne    Edv. Wck.