historia/historiefilosofi

Ordet "historia" betyder såväl det historiska förloppet som beskrivningen av detta förlopp. På motsvarande sätt betyder ordet "historiefilosofi" dels en filosofi om vad ett historiskt förlopp är, dels en vetenskapsteoretisk redogörelse för historievetenskapernas förutsättningar. Bland huvudtyperna av historiefilosofi kan nämnas:

1. Historia är en komplex serie av händelser som har många olika typer av orsaker, men där inte någon orsakstyp speciellt utmärker sig. Det finns sålunda inget överordnat mönster (ingen överordnad struktur) i historien. Denna historiesyn är särskilt utbredd inom den empiristiska traditionen och är nästan allenarådande inom analytisk filosofi.

2. Historiens förlopp är betingat av en bestämd typ av orsaker som dominerar över andra. De traditionella extremerna är här materialismen (som hävdar att historien styrs av naturliga och/eller ekonomiska krafter) och idealismen (som hävdar att historien styrs av kulturella och/eller andliga krafter).

3. Historien är inte endast styrd av en bestämd typ av orsaker, den har också ett bestämt ändamål. Detta ändamål kan uppfattas på flera sätt: (a) historien strävar mot en avslutning, där allt förintas för att därefter återuppstå. (b) historien strävar mot en slutgiltig (gudomlig) förlösning. Jfr. eskatologi. (c) historien är något ständigt framåtskridande. (d) historien är något ständigt tillbakagående.

4. Slutligen kan ordet "historia" beteckna den mänskliga förståelsens historicitet, som enligt Heidegger, Jaspers, Gadamer och Ricoeur är en nödvändig betingelse för att det skall finnas historia i betydelsen 1-3.