Brev till Pipping 16.04.1935

Aihepiirit:
Tekijät:
Julkaistu: 16.04.1935
Julkaistu filosofia.fi sivustolla: 04.05.2011
Brev från Edvard Westermarck till Rolf Pipping, daterat den 16.04.1935.

Inskanning/original: Åbo Akademis bibliotek
Skannerointi/alkuperäiskappale: Åbo Akademin kirjasto
Scan/original copy: Åbo Akademi University Library
http://web.abo.fi/library/hands

Transkribering/Litterointi/Transcription: Fanny Malmberg/Filosofia.fi 2011.

The Edvard Westermarck Online Collection
, Filosofia.fi (Eurooppalaisen filosofian seura ry) <http://filosofia.fi/Westermarck> ed./red./toim. Juhani Ihanus, Tommy Lahtinen & Yrsa Neuman 2011.

Liitteet

Brev till Pipping 16.4.1935: Pipping2.pdf

Villa Tusculum

16. april 1935


Käre Rolf,


Tack för ditt brev av den. 7., som jag fick i går,

och för tidigare brev som tyvärr för länge blivit obesvarade.

Sedan jag fått mitt hus i ordning, har jag varit angelägen om

att ägna så mycken tid som möjligt åt arbetet på min bok. Jag

har det mycket bekvämare nu, då jag fått ett stort rum till

och kan använda det andra uteslutande till matsal. Jag har det

riktigt fint, med golvet täckt av tjocka mattor, bekväma nya

möbler och de fem väldiga fönstren garnerade med långa zink-

lådor innehållande blomkrukor, i vilka för närvarande en mängd

tulpaner blomma. Trädgården är vacker, men här behövs mycket

regn efter en månads torka.

Jag skall skriva en kort rekommendation för det ändamål

du talar om och sända den om ett par dagar. Jag har icke fått

några pengar direkte från Rockefeller institutionen, utan de

medel därur som jag åtnjutit gåvos mig av School of Economics,

som erhållit ett ärligt anslag för att utdelas bland dess lä-

rare. Att Wikmans institut skulle överflyttas till Humanisticum

har jag yrkat på för länge sedan, och Nikander har sagt mig

att det finnes rum för dess samlingar i hans och ett angränsan-

de litet rum, där Wikman kunde arbeta (om jag förstått honom

rätt. Men jag skulle beklaga om denna överflyttning ägde rum

innan han fått sin avhandling färdig. Han låter sig lätt distra-

heras, och jag verliken bävar för att han skulle taga ihop med



2


något arbete på realencyklopedin innan han fatt avhandlingen

tryckt. Detta är nu det viktigaste ur den svenska etnografins

synpunkt.

Du säger att det vore bäst om Nikander och Lagerborg kunde

byta seminarierum. Den etnografiska och filologiska litteratren

skulle då befinna sig på nedre botten i två rum mitt emot var-

andra, och Lagerborgs prefektrum skulle kunna disponeras av

Wikman. Jag anser att dessa motiv icke äro tillräckliga för att

driva ut Lagerborg och det filosofiska biblioteket från deras

nuvarande rum. Det finns en mängd filosofisk litteratur — tid-

skrifter och okatalogiserade böcker — i hallen utanför. Det

vore högst obekvämt att ha det filosofiska biblioteket splitt-

rat på två våningar. Däremot kan jag inte begripa att samarbe-

tet mellan filologer och etnografer skulle störas av att de

ena eller andra ibland hade att gå upp eller ned för trappan

till övre våningen; vetenskapen bleve inte lidande därpå. Vad

prefektrummet för Wikman beträffar finns det, som sagt ett min-

dre rum invid Nikanders. Du säger att du kunde ställa ditt

krypin till förfogande för en filologisk medarbetare; men jag

inser vad detta har att skaffa med placeringen av de etnogra-

fiska samlingarna.

Jag kan så väl förstå att om Lagerborg inte vill flytta, även

om han drar sig för att säga det rent ut. Jag har ju numera

med saken ingenting att skaffa, men det kan jag säga rent ut

att om jag vore i hans ställe jag inte ville på så svaga grun-

der som de omnämnda utrymma den sal som filosofien från början

fått sig tillvisad, med alla de olägenheter som vore därmed



3


förknippade. Ett känsloskäl finnes även: jag tycker att Ernst

Dahlströms gamla fina rum borde fortfarande såsom hittills få

upptagas av det filosofiska biblioteket och användas för de

filosofiska övningarna; filosofien är ju på sätt och vis det

centrala ämnet i en humanistisk fakultet. Då Lagerborg vädjat

till mig ber jag dig visa honom detta brev. Någon ytterligare

diskussion i frågan förefaller mig för tillfället onödig: den

kan ju uppskjutas till sommaren. Flyttningen vore ju i ingen

händelse brådskande. Den får inte vara brådskande. Vad som är

bradskande är Wikmans avhandling; så länge den ligger i bords-

lådan gör man vetenskapen en dålig tjänst om man lockar honom

till annan sysselsättning.

Din bit i Granskaren var en mycket god och välförtjänt

tillrättavisning. Jag har en gång varit rasande på Gripenberg

på grund av en artikel som han skrev i Granskaren Argus och rent

av hånade Riffberberna som försvarade sitt land i två år mot

Spanjen och sedan även Frankrike. Hur var det då med hans hjäl-

tedyrkan? Tyvärr kom jag mig inte för att då uppträda till

försvar för detta lilla folk av hjältar. Det är upprörande att

läsa om tilltaget mot Abessinien. Ett land som tillhör Folkför-

bundet rustar sig till att överfalla ett annat land som tillhör

det med krig. England vet genom sin representant i Abessinien

att felet helt och hållet ligger på den andra sidan, men ingen-

ting säges eller göres. Enligt förbundspakten böra de övriga

länderna hjälpa den överfallna. Vilken humbug! Efter militärför-

bundet mellan Frankrike och Ryssland beror frågan om krig och

fred i Europa till stor del på England. Baldwins senaste tal var



4


betydligt förnuftigare än det han höll för en tid sedan, då

han sade att Englands gräns löper längs Rhen! Jag läser i engel-

ska tidningar att (militär-)förbundet Frankrike-Ryssland bådar krig. Men

jag tror ändå inte (så länge) att de våga.

Vad min avresa härifrån beträffar vet jag inte ännu om den

kommer att ske den 23. maj eller den 13. juni. Det beror på

var jag får manuskriptet färdigt (provisionellt) så att jag kan

fylla i och verifiera vad som behöves medan jag stannar i Eng-

land. Jag skall också göra små förberedelser till mitt Huxley-

föredrag, som jag åtagit mig att hålla i oktober 1936 (!). Äm-

net blir sannolikt religionsvetenskapligt , om själva Gud = det

högsta väsendet i primitiv religion. Det blir bl. a. en kritik

av Pater Schmidt-- litet otacksamt efter den lysande recension

av mina Three Essays som ingått i hans tidskrift Anthropos.

Min bok har också fått mycket berömmande recensioner av Have-

lock Ellis och prof. Rose.

Nu kan det vara på tid att sluta detta långa brev. På efter-

middagen skall jag bege mig till Tanger för att köpa mig en

ny pipa och besvara engelska ministerns besök.

Med bästa hälsningar till eder alla, även från Sheriff.


Din egen

Edv. Westermarck