Brev till Lagerborg den 8.4.1928

Aihepiirit: Lagerborg Rolf, brev
Julkaistu: 08.04.1928
Julkaistu filosofia.fi sivustolla: 08.01.2010
Brev från Edvard Westermarck till Rolf Lagerborg, daterat den 8.4.1928.

Inskanning/original: Åbo Akademis bibliotek
Skannerointi/alkuperäiskappale: Åbo Akademin kirjasto
Scan/original copy: Åbo Akademi University Library
Ref.nr. 2924

Transkribering/Litterointi/Transcription: Filosofia.fi 2010.

The Edvard Westermarck Online Collection
, Filosofia.fi (Eurooppalaisen filosofian seura ry) <http://filosofia.fi/Westermarck> ed./red./toim. Juhani Ihanus, Tommy Lahtinen & Yrsa Neuman 2011.

Liitteet

Brev 2924: 2924.pdf
Tanger
Påskmorgonen
8. IV. 1928.

Käre vän,

       Ditt brev var mycket
välkommet och fullt av
intressanta saker, tack
tack! Härifrån har jag
just intet att förtälja,
den ena dagen går som
den andra, mest vid
arbetsbandet med avbrott
för promenader i träd-
gården. Jag har nu,
vid sidan av arbetet
med mina profeter,
skrivit på min bok

[2]

i etik. Det siktar bränner
och sjuder inom mig.
Jag får nu tillfälle att
ladda ur mig sådant som
länge legat mig om
hjärtat och åtskilligt
annat därtill. Det gäller
närmast frågan om
moraliska omdömenas
”objektivitet” – den frågan
som intresserat mig mer
än någon annan. Men det
nästan överraskar mig
att finna att det står
skralt till med
”objektiviteten”. Argumenten
till dess förmån, som
framställts under de
senaste 20 åren, äro
ingenting annat än ett
antagande av gamla

[3]

begrepp om ”selv-evidence”
och detta mystiska ingen-
ting som kallats
”praktiskt förnuft.”
      Tack för Dina vänliga
ord om mig i artikeln
om Höffding. Att två
gånger under samma
vecka få läsa att
man är en av de
vise (Rolf Nordenstreng
påstod det om mig i
Sydsvenska Dagbladet)
går en lätt åt huvudet.
Med stort intresse läste
jag också Din artikel
i Argus. Jag skulle en
gång önska diskutera
behaviorismen med
Dig. Du minns må-
hända att jag härlett

[4]

moralen huvudsakligen
ur reflexrörelser.
    Det var alls inte
något gäckeri å min
sida då jag skrev om
den tjänst jag gjorde
akademien genom att resa
bort. Jag tänkte inte
på antalet av åhörare
i främsta rummet – jag
har själv \haft/ massor av så-
dana då jag föreläst om
familjens historia, en ter-
min i auditorium I för
att de alla skulle få rum.
Jag tänkte främst på
nyttan av att studenterna
får höra sådant som jag
inte av brist på kompetens
kan föreläsa om.
Och jag menade allvar med
vad jag skrev. Förlåt slarvet
vid skrivningen - en av mina
profeter kom in och
störde mej. nu måste
jag sluta. Jag vill dock

[5]

uttala min glädje över
att faran att mista
Mari inte är överhän-
gande. Var god och
hälsa henne och säg
att jag om någon dag
skall skriva till henne.
Det är min avsikt att
den 20. dennes resa
till England.
     Många varma
hälsningar från
        Din tillgivna
        Edv. Wck.