Rolf Lagerborg 1874-1959

Aihepiirit: elämäkerta
Tekijät: Neuman Yrsa
Julkaistu: 30.05.2006
Julkaistu filosofia.fi sivustolla: 19.12.2008
Biografi över Rolf Lagerborg.
 
Yrsa Neuman, Åbo Akademi/Filosofia.fi 2006.

Rolf Lagerborg 1874-1959

Samhällsdebattör, filosof, psykolog, professor i filosofi vid Åbo Akademi

”Är du för eller emot Lagerborg?” En sådan fråga verkade helt begriplig bland studenterna på 30-talet under den tid då Lagerborg kritiserat Lapporörelsens fosterländskhet.

Rolf Lagerborg är kanske mest känd som kulturradikal och polemiker. Han författade och gav ut mängder av essäer, artiklar, monografier, biografier, antologier, såväl skönlitterära som akademiska och ofta något mittemellan. Enligt Lagerborgforskaren Jouko Aho varierade Lagerborgs politiska förhållningssätt från salongssocialism till kosmopolitism och skandinavisk aristokratism. Från att ha studerat romersk litteratur övergick Lagerborg till moralfilosofin för att senare koncentrera sig på den nya fysiologiskt inriktade psykologin. Religionskritik, både utifrån och inifrån kyrkan, var något som sysselsatte Lagerborg genom hela hans tid som skribent.

Akademiskt sett var spången snårig för Lagerborg. Två gånger underkändes eller avvisades hans försök att uppnå licentiatgraden och på det tredje försöket var det hans docentavhandling för Zürich Das Gefühlsproblem (1905) som godkändes som licentiatavhandling vid Helsingfors universitet. Vid det andra försöket hade Lagerborg redan blivit doktor vid Sorbonne, med högsta vitsord. Hans ansökan om docentur avvisades en gång av fakultetsrådet och en gång av konsistoriet, liksom hans utnämning till professor stoppades. Till Åbo Akademi kom Lagerborg därför i slutet av 20-talet, och år 1933 övertog han professuren i filosofi efter sin äldre vän Edvard Westermarck.

Lagerborgs Sorbonneavhandling (1901) var en omarbetning av Moralens väsen som först underkänts som licentiatavhandling i Helsingfors. Lagerborg tog genom sin karriär till sig det nyaste inom sitt område, och hade inspirerats av Emile Dürkheim i Sorbonne. Att moralen, som Lagerborg hävdade med Westermarck, skulle vara en funktion av samhället och inte given av Gud kunde många finländska akademiker vid denna tid inte acceptera. Lagerborg skriver:
Det evigt rätta är ett fåfängt postulat, en beteckning för något som borde vara, men som tyvärr icke är. I rätten som i moralen är den form som präglar det växlande innehållet, det enda i dem evärdliga. Denna form är pliktens och samvetskravets, oeftergivliga båda. Men det innehåll som omfattas med pliktens patos, kan idag vara motsatt det av igår. Ett i sig, ett a priori rätt eller orätt söker man förgäves.” … [Tron på det rättas helgd består.] … ”Här gäller att skilja mellan rättrådighet och rätt. Den goda viljan och det goda samvetet bestämma det förra begreppet. Det senare beror helt av en gemenskaps tvång.
 (I egna ögon och andras ss. 259-260.

Lagerborgs reaktionspsykologi, ”medvetandets periferiska förklaring” uppträdde första gången i Das Gefühlsproblem.  Enligt denna uppstår medvetandet genom retning och reaktion, genom förändringar i ämnesomsättningen i de yttersta nervändorna. Härigenom uppstår en obalans mellan hårsäckarna och musklerna, och då denna retning inte kan lokaliseras uppstår känslorna ”liksom det högre känslolivet”. Till psykologiska frågeställningar återvände Lagerborg 1928 i Vad vi kunna veta om själen. Lagerborg anslöt sig till behaviorismen (anses ibland också ha förebådat den) och inarbetade också senare psykoanalysen i sitt ramverk. Han införlivade ofta sitt akademiska arbete med samhällsdebatten – exempelvis argumenterar han mot förbudslagen genom att hävda att konstupplevelser är berusning som kan jämställas med den man uppnår genom att dricka vin. Likaledes skriver han, mycket polemiskt, att också Gudsfruktan var enbart reaktioner på stimulanser och att Jesus verksamhet var följden av ”onaturliga könsfunktioner”.

Lagerborg hörde som ung till kretsen omkring den kulturradikala tidskriften Euterpe och skrev aktivt i den. Han var också delaktig i grundandet av studentföreningen Prometheus, som ville skilja kyrka och stat från varandra. År 1903 lyckades Lagerborg som den första ingå en variant av civiläktenskap genom att i Viborg rådstugurätt bli domfäst vigd till Elna Selin med hjälp av ett lagrum från 1734. Den egentliga civila vigseln blev inte möjlig förrän genom civiläktenskapslagen år 1918. Tillsammans med Elna fick Lagerborg 6 barn, varav ett dog tidigt i sviterna av en blindtarmsinflammation. Lagerborg var involverad i många konflikter; han var emot kyrkan, sexualradikal och vände sig senare mot lapporörelsen och vad han ansåg vara blåögd fosterländskhet, vilket fick studenter att demonstrera mot honom – ställvis i ett tusental.

Han benämner sig också ”rebellen” i sina utförliga memoarer i två band. Det är främst som omtvistad kulturpersonlighet och mindre för hans akademiska arbete han blivit ihågkommen – även om den saken kan förändras. Enligt Pertti Rautio (2005) har psykologin idag nämligen återvänt till en form av fysiologisk evolutionism – bland annat genom neurologer som Antonio Damasio – och detta är, som Rautio påpekar, föga utöver det Westermarck och Lagerborg framförde för närmare 100 år sedan.

Yrsa Neuman, Åbo Akademi
/Filosofia.fi 2006.

Bibliografi (i urval)

Moralens väsen, Helsingfors centraltryckeri 1900.
Den platoniska kärleken, Alb. Bonniers Förlag, Stockholm 1915.
Moral i vardande, Söderström & Co. Förlagsaktiebolag, Helsingfors 1937.
Reaktionspsykologi – en tillrättaläggning, Natur och kultur, Stockholm 1943.
Invita Minerva, Holger Schildts förlag, Helsingfors 1918.
Se glad ut! Till självsuggestionens teori och praktik, Söderström, Helsingfors 1927.
Westermarck (biografi)
Jakob Billström i närbild och som förebild, eller Läkaren som själasörjare, Tryckeri- och Tidnings Ab, Borgå 1957.

Memoarer
I egna ögon och andras: En bok om att känna sig själv, Söderströms, Helsingfors 1942.
Ord och inga visor: Andras och egna, Söderströms, Helsingfors 1946.

Sekundärlitteratur
Rautio, Pertti: ”Emootiot ja moraalinen käyttäytyminen – Westermarckin ja Lagerborgin vanhojen ajatusten uusi elämä” i Muuttuuko ihminen, red. Vilma Hänninen & Oili-Helena Ylijoki, Festskrift till Anja Koski-Jännes, Tampere University Press, Tammerfors 2005.
Aho, Jouko: ”Rolf Lagerborg ja tunneprobleemi” i Tunteet, red. Ilkka Niiniluoto & Juha Räikkä, Yliopistopaino Helsinki University Press Helsinki 1996.
Aho, Jouko: ”Rolf Lagerborgin ”reaktiospykologia”” i Suomalaisen psykologian varhaisia muotoja ja muunnelmia, red. Jouko Aho, Oulun yliopiston historian julkaisuja (Yleinen aate- ja oppihistoria) 3: 1988.