Biografi: Henrik Gabriel Porthan

Aihepiirit:
Tekijät:
Julkaistu: 2007
Julkaistu filosofia.fi sivustolla: 24.09.2007
Biografi ur Uppslagsverket Finland

©Uppslagsverket Finland, Schildts förlags Ab

http://www.uppslagsverket.fi

Porthan, Henrik Gabriel

(f. 8/11 1739 Viitasaari, d. 16/3 1804 Åbo)

Historiker, universitetslärare m.m.

Porthan kom 1754 till universitetet i Åbo. Han tog intryck av de ekonomisk-naturvetenskapliga strävanden som kännetecknade "nyttans tidevarv" och som bars upp av en yngre generation lärare och studenter. Naturvetenskaperna skulle tjäna rikets ekonomiska utveckling. En förutsättning för detta var en allsidig kännedom om riket och dess naturresurser, geografi, klimat och befolkningsförhållanden. Porthan blev en ledande gestalt för denna ideologi.

Vid universitetet i Åbo kom Porthan i kontakt med tidens nyhumanistiska idéer, främst hos sin kollega Henrik Hassel, professor i romersk vältalighet och poesi. Nyhumanisterna ville genom att utveckla studiet av grekiskan och latinet fördjupa förståelsen för den antika kulturen och på detta sätt återupprätta antikens andliga storhet i sin samtid. Porthan tog också intryck av de fennofila tankar som Daniel Juslenius hade spritt i staden. I upplyst anda intresserade han sig för insamling av finska folksånger, folktro och för det finska språket och dess varieteter. Nyttotänkandet omfattade hos Porthan befolkningen i hela riket, även de finskspråkiga, men kunskapen om folket skulle i första hand nyttjas av de utbildade samhällsskikten för allmän nytta. Bildning för allmogen var en tämligen främmande tanke för honom.

Porthan blev 1760 efter sex års studier magister och 1762 docent i elokvens (vältalighet). 1764 blev han anställd vid akademins bibliotek och 1772 dess chef. Under den tid han förestod biblioteket tredubblades dess bokbestånd och värdefulla manuskript samlades in. Ett resultat av Porthans biblioteksstudier blev arbetet om bibliotekets historia (Historia Bibliothecae R. Academiae Aboensis, 1771-95). Porthan utnämndes 1777 till professor i vältalighet, d.v.s. i de klassiska språken och antikens kultur. Han blev en uppskattad akademisk lärare: att studera vid akademin var att studera för Porthan. Hans undervisning sträckte sig vida utöver vad hans professur omfattade. Han undervisade i historia, naturrätt, pedagogik, litteratur m.m. Ingen kunde som Porthan ge studenterna en överblick över tidens vetande och andliga strävanden. Han var inte någon glänsande föreläsare, men en beläst vägvisare och uppfostrare.

Porthans tidigaste forskning gällde den finska folkpoesin. Hans arbete på detta område underlättades av att han fick överta den samling biskop Mennander hade uppgjort. Intresset för folkpoesin var vid denna tid stort i Europa, MacPhersons bok Ossians sånger blev känd i Finland på 1760-talet. Däremot torde Porthan inte ha varit bekant med Herders forskningar i Europas folkpoesi, när han 1766-78 utgav verket De poesi Fennica. I samband med folkpoesin studerade han folktro, ordspråk, det finska språket och de finska dialekterna.

Av betydelse för Porthans forskning blev hans besök i Göttingen 1779. Där träffade han bl.a. historikern A.L. Schlözer. Denne var en banbrytare för den kritiska historieforskning som strängt sovrade sitt material och inte ville dra slutsatser på basis av lösa språklikheter, sagor och sägner. Historien var från denna tid Porthans huvudintresse. Hans främsta historiska verk blev biskop Paul Juustens Chronicon episcoporum Finiandensium med noter och förklaringar. Arbetet utkom 1784-1800 och gav utgående från Juustens krönika vida utblickar över Finlands medeltidshistoria.

På initiativ av Porthan och hans vänner C.F. Mennander d.y. och P. Juslén d.y. grundades 1770 Aurorasällskapet med uppgift att arbeta för den svenska litteraturen, för finska språket och för kännedomen om Finlands historia. Sällskapet började 1771 utge landets första tidning, Tidningar utgifne af et sällskap i Åbo. Porthan var även med om att grunda Finska hushållningssällskapet 1797.

Målet för Porthans strävanden var att främja Finlands andliga och materiella utveckling och att utforska dess språk, historia och gamla seder. Genom att framhålla landets och folkets egenart har han senare ansetts ha lagt grunden för ett nationellt medvetande. Porthans eget intresse var dock vetenskapsmannens, han hyste en stark tilltro till den direkta nyttan av bildning och kunskap. Porthanstatyn i Åbo, utförd av C.E. Sjöstrand, och avtäckt 26/5 1864, var den första i sitt slag i Finland.

 

(G. Palander (1901): H.G.P. historiantutkijana, (1902): H.G.P. yliopiston opettajana; M.G. Schybergson, H.G.P, 2 bd, 1908-11; V.I. Kajanto (1984): Porthan and classical scholarship; M. Klinge (1989): Mikä mies Porthan oli?; Finlands svenska litteratur 1, red. J. Wrede, 1999) (O.N./J.M.)


Joachim Mickwitz