U

av Martin Nybom och Göran Torrkulla, Åbo Akademi

Den filosofiska ordboken innehåller ett 400-tal uppslagsord. Den är tillpassad läroplanen i filosofi och livsåskådning och läroböckerna i filosofi för gymnasiet i Finland. Under 2008 och 2013 har den förbättrats och utökats och ytterligare komplettering och uppdatering är att vänta om finansiering för arbetet beviljas.

Citat ur ordboken anges med Nybom, M. & Torrkulla G.: Filosofisk ordbokFilosofia.fi (Eurooppalaisen filosofian seura ry). <http://filosofia.fi/se/ordbok> (datum för hämtning) 2007-2013.

U
universalia
(lat. universale), term införd under medeltiden för att beteckna allmänbegrepp och vad de står för i motsats till egennamn som står för enskilda, partikulära ting. I anslutning till den klassiska filosofin (Platon, Aristoteles) grubblade man över om allmänbegreppen betecknade något reellt existerande utöver de konkreta enskilda tingen (begreppsrealism), eller om de endast var namn skapade av människan (nominalism).
universaliestriden
modern beteckning på skolastikens diskussion om i vilken mening universalia kan sägas finnas till.
upplysningen
en bred europeisk intellektuell strömning under 1700-talet med centrum i Frankrike. Vanligen avses den krets vetenskapligt inriktade filosofer och författare som försökte skapa en sammanhängande rationalistisk världsbild, och som kritiserade all dogmatism och tog aktivt avstånd från kyrklig eller statlig auktoritetstro. Som en slags programförklaring fungerade det stora franska uppslagsverket Encyclopédie, som utgavs under åren 1751–80. Politiskt argumenterade man för den borgerliga demokratins grundläggande institutioner, bl.a. maktens tredelning (maktdelning mellan verkställande, lagstiftande och dömande makt), yttrande- och tryckfrihet, och i allmänhet för mänskliga rättigheter. Målet var att frigöra sig från traditionbundenhet och maktmissbruk. Upplysningens rationalistiska framstegstänkande kan ses som ett centralt led i utvecklingen av de moderna vetenskaperna.  
upplysningsfilosofi
utilitarism
(av lat. utilitas, nytta), moralisk doktrin enligt vilken man bör maximera den allmänna välfärden. I sin ursprungliga formulering hos Jeremy Bentham är det fråga om en hedonistisk utilitarism, där upplevelsen av lust (eng. pleasure) likställs med nytta och lycka. Bentham anser att endast lustupplevelser har egenvärde och att kvantiteten av lust och olust är det enda som har betydelse dvs. att traditionella moraliska begrepp återför på icke-moraliska begrepp. Sålunda saknar t.ex. begrepp som rättvisa, jämlikhet och frihet ett egentligt moraliskt värde, men har ett instrumentellt värde i den mån de leder till ökat välbefinnande eller ökad välfärd. Därför talar man också om en lycko- eller nyttomoral. Till skillnad från den klassiska handlingsutilitarismen där det utilitaristiska kriteriet tillämpas direkt på enskilda handlingar, betonar de modernare varianterna att man bör handla enligt ett regelsystem som uppfyller de utilitaristiska principerna. Detta kallas regelutilitarism.  
utopi/dystopi
vision om ett idealtillstånd/negativ framtidsvision. Ofta med syftning till samhällsordning.