S

av Martin Nybom och Göran Torrkulla, Åbo Akademi

Den filosofiska ordboken innehåller ett 400-tal uppslagsord. Den är tillpassad läroplanen i filosofi och livsåskådning och läroböckerna i filosofi för gymnasiet i Finland. Under 2008 och 2013 har den förbättrats och utökats och ytterligare komplettering och uppdatering är att vänta om finansiering för arbetet beviljas.

Citat ur ordboken anges med Nybom, M. & Torrkulla G.: Filosofisk ordbokFilosofia.fi (Eurooppalaisen filosofian seura ry). <http://filosofia.fi/se/ordbok> (datum för hämtning) 2007-2013.

S
samhällsfördrag
samhällskontrakt, socialt kontrakt, föreställningen att samhället och staten är resultatet av en frivillig överenskommelse, ett kontrakt, varigenom människorna avstod från naturtillståndets obundenhet till förmån för en samhällsordning. Uppfattningen om den sociala ordningens konventinella karaktär har sedan upplysningstiden haft en central roll inom det politiska och samhällsfilosofiska tänkandet. I våra dagar har den kontraktsteoretiska traditionen fått ny livskraft genom filosofer som John Rawls och Robert Nozick.
samtalskonst
jfr. retorik.
sanning
(gr. aletheia, av a-, icke, och lathein, dölja, dvs. ej dolt, ej gömt - det blottade; lat. veritas), kunskapsteoretiskt används sanning i betydelsen "det sanna" i motsats till "det falska". I vid mening kan man tala om en sann stat, ett sant liv, ett sant konstverk, osv., varmed menas att staten, livet eller konstverket är äkta, verkligt eller gott. För olika sanningsteorier se korrespondensteorin för sanning, koherensteorin för sanning och pragmatism.
scientism
(av lat. scientia, vetenskap), en uttalad övertro på vetenskapen (särskilt naturvetenskapen); fackvetenskaplig självtillräcklighet. Scientism används numera oftast som en kritisk term.
sekularisering
(av lat. saeculum, tidsålder, sekel), förvärdsligande.
semantik
(av gr. semainein, betyda, beteckna, ytterst av sema tecken, signal), studiet av språkliga uttrycks betydelseaspekter, i motsats till deras syntax, dvs. den strukturella uppbyggnaden, och deras pragmatik, dvs. drag hos uttryckens användning i olika kontexter.
sinnelagsetik
se etik.
sinnesdatum
(plur. sinnesdata) (eng. sense datum, av lat. datum, något givet), sinnesintryck, av de klassiska engelska empiristerna kallad idé (Locke: "idea") resp. sinnesförnimmelser (Hume: "impressions"). Termen används huvudsakligen som beteckning på de sinnesintryck som antas vara de omedelbara objekten för ett förnimmande medvetande. Oftast antas ett sinnesdatum att vara något odelbart och inre eller privat.
själ
(gr. psyche; lat. anima), flertydigt begrepp i antik och nyare filosofi:
1. Hos Aristoteles är sj
älen lika med kroppens form (gr. eidos), eftersom själen är det som ger kroppen ett ändamål. Allt levande (växter, djur och människor) har en själ, men det finns olika former av själar. För Aristoteles är det således meningslöst att tala om en "individuell odödlig själ", där själ uppfattas som en självständig storhet som kan lämna kroppen vid dödens inträde.
2. Människans själ kan också identifieras med hennes psykofysiskt bestämda personlighetskärna.
3. Enligt Descartes dualistiska synsätt är det själsliga (= medvetandet) och det kroppsliga väsensskilda och av varandra oavhängigt existerande delar av verkligheten. Det kroppsliga, utsträckta, existerar i rum och tid, medan det själsliga, icke utsträckta,
däremot inte existerar i rummet, utan är strängt privat (subjektivt). De är således två helt väsensskilda substanser. Den cartesianska uppfattningen om själen har haft ett starkt inflytande på den moderna diskussionen om själens natur även om hans syn på förhållandet mellan kropp och själ kritiserats starkt.
skepticism
(gr. skeptesthai, skåda, betänka), filosofisk uppfattning som förnekar möjligheten till säker eller objektiv kunskap. I antikens filosofi hade skepticismen förelöpare bland de för-sokratiska filosoferna och bland sofisterna, men skapade en egen skola först med Pyrrhon från Elis och Timon. Dessa tankar fördes vidare i nyskepticismen (bl.a. Sextus Empirikos). Med hänvisning till föränderligheten och relativiteten i våra iakttagelser och vårt tänkande argumenterade Pyrrhon för en fom av metodologisk skepticism, som gör vägran att fälla omdömen till en grundhållning i tillvaron.
skolastik
(lat. scholasticus, ”som hör till skolan”). Skolastiken karakteriseras av den för tiden (1100-1500-talen) typiska undervisningsmetoder. Man studerade vanligen en bok av en erkänd klassiker som benämndes som auctor. För filosofin var en typisk auctor Aristoteles men också Platons Timaios. Ämnen som studerades vid universiteten inom ramen för teologi och filosofi var bl.a. metafysik, semantik, logik, naturfilosofi, kunskapslära.
skyldighet
något som man är skyldig att göra. Jfr. plikt.
sofism
(av gr. sophisma, knep, spetsfundighet). En argumentation som endast till synes är giltig, och som används för att lura någon.
sofrosyne
(grek. sαphrosy´n∴, av sα´phrαn, frisk till sinnet, återhållsam), måttfullhet, besinning, en av de centrala mänskliga dygderna i grekisk filosofi. Betydelsen av ordet utreds av Platon i dialogen "Charmides". För Platon är sofrosyne det harmoniska samspelet mellan själens olika delar, begär, mod och förnuft.
Sokrates
 (470 ( 469)-399 f.Kr.) Grekisk filosof.
sokratisk metod
solipsism
(av lat. solus ipse, jag ensam), uppfattningen att jag själv och mina medvetandetillstånd är det enda som existerar, och som jag kan ha kunskap om.
speciesism
(eng.) En term som först användes av den brittiske psykologen Richard Ryder i början av 1970-talet. Termen har ingen etablerad svensk motsvarighet och översätts såväl med artdiskriminering, artpartiskhet som artism. Specisesism förknippas främst med utilitaristen Peter Singers bok Animal Liberation (1975, Djurens frigörelse).
spekulation/spekulativ spekulation
(senlat. specula´tio övervägande, observation, utforskande, av lat. spe´culor observera; utforska) inom filosofi och vetenskap teoribildning utan stöd av tillräckliga argument. Många filosofiska problem är av spekulativ natur när de inte låter sig avgöras vare sig genom konkreta (empiriska) iakttagelser eller genom formellt bindande resonemang.
stimulus/respons
stipulativ definition
avgränsande språkbruksdefinition från den skrivandes eller talandes sida i syftet att undvika sammanblandningar eller direkta missförstånd.
stoicism
i vardaglig användning syftar stoicism på en karaktärsfast och behärskad livshållning. Inom filosofin betecknar stoicism en skola under antiken. Stoicismen grundades av Zenon från Kition (300-talet f.Kr.) och brukar indelas i tre perioder: den äldre, den mellersta och den senare. Det är främst företrädare för den senare perioden (de två första århundradena e.Kr.), vilkas skrifter bevarats i sin helhet (Seneca, Epiktetos och Marcus Aurelius). Bl.a. förknippas med stoicism idén om naturrättsliga principer och kosmopolitisk hållning.
strukturalism
de teorier och metoder inom olika vetenskapliga områden som betonar att enskilda element inte kan analyseras isolerat eftersom de ingår i och är bestämda av ett strukturerat helhetsmönster. Endast betraktade som delar av denna helhet kan de enskilda fenomenen förklaras.
sub specie aeternitatis
(lat.) ur evighetens synvinkel.
subjekt/objekt
(lat. subie´ctum, av subie´ctus underordnad, av subi´cio lägga under, kasta under), termen subjekt får sin moderna betydelse under 1700-talet då den kom att beteckna bäraren av medvetandetillstånd (förnimmelser, känslor, tankar). I denna betydelse används termen som synonymt med jaget eller den kunskapande människan, till skillnad från äldre språkbruk där subjekt (subjectum) betecknade en existerande substans som bärare av vissa egenskaper, medan ett objectum däremot endast betecknade något föreställt eller tänkt. Under loppet av 1800-talet blir den moderna användning av orden subjekt och objekt till en fast del av den filosofiska terminologin. Distinktionen mellan det subjektiva och det objektiva blir liktydig med distinktionen mellan medvetandet (eller det mentala) och föremålen (det som är föremål). Grovt uttryckt kan man således säga att ifrågavarande ordpar har fått den rakt motsatta betydelsen av den som var gängse i skolastikens språkbruk.
subjektivism
inom kunskapsteori uppfattningen att människan endast kan ha kunskap om sina egna medvetandetillstånd. Jfr. objektivism.
substans
inom modern filosofi betecknar substans oftast ”det egentligen existerande” i meningen de övergripande kategorierna som verkligheten antas bestå eller vara uppbyggd av. T.ex. innebär substansdualism att världen består av två slags substanser: utsträckta ting (materiella) och icke-utsträckta ting (mentala).
subsumera/subsumtion
(lat., föra in under, underordna).
1. Att underordna ett begrepp ett annat, mer omfattande begrepp, t.ex. att subsumera begreppet "äpple" under begreppet "frukt".
2. Att underordna en individ under en bestämd art (jfr. genus/species)
subsumtionsmodellen
syllogism
syntes
(gr. synthesis, sammansättning). Sammanställning eller förening av olika storheter till en helhet - speciellt en holistisk eller organisk helhet; jfr. holism och organism.
syntetisk
syntetisk kunskap
Med s. avses kunskap vars sanning inte bestäms av meningen hos de ord, begrepp eller symboler som ingår i själva satsen eller påståendet, utan sanningen bestäms av de faktiska omständigheterna i världen. Se syntetisk .