R

av Martin Nybom och Göran Torrkulla, Åbo Akademi

Den filosofiska ordboken innehåller ett 400-tal uppslagsord. Den är tillpassad läroplanen i filosofi och livsåskådning och läroböckerna i filosofi för gymnasiet i Finland. Under 2008 och 2013 har den förbättrats och utökats och ytterligare komplettering och uppdatering är att vänta om finansiering för arbetet beviljas.

Citat ur ordboken anges med Nybom, M. & Torrkulla G.: Filosofisk ordbokFilosofia.fi (Eurooppalaisen filosofian seura ry). <http://filosofia.fi/se/ordbok> (datum för hämtning) 2007-2013.

R
rationalism
(av lat. ratio, förnuft, förstånd), en kunskapsteoretisk inriktning enligt vilken grunden för sann kunskap måste basera sig på a priori resonemang dvs. på vårt förnuft och inte (till skillnad från empirism) på erfarenhet.
rationell
(av lat. ratio, förnuft), överensstämmande med eller som bygger på förnuftet, logisk tänkande. Motsats: irrationell, ologisk.
realism
(ytterst av medeltidslatinets realis verklig, av latinets res sak, ting, föremål), i allmän betydelse verklighetssinne, medvetenhet om en faktiskt föreliggande verklighet. Inom kunskaps- och vetenskapsteori antagandet att all sann kunskap är baserad på en av människan oberoende verklighet. Uttrycket realism används också i mera specifika samband som t.ex. begreppsrealism och moralrealism.
reduktionism
(av lat. reducere, föra tillbaka)  eller reduktionistisk betraktelsesätt enligt vilken man förklarar begrepp eller teorier genom att återföra dem på andra slags begrepp eller kategorier.
regress
 (lat. regressus, tillbakagång), återgång eller tillbakagång. Om A förutsätter B, som i sin tur förutsätter C, osv. i det oändliga, brukar man tala om en oändlig (infinit) regress. T.ex. kan man tillbakavisa ett lösningsförslag genom att påvisa att det leder till en oändlig regress.
relation, extern/intern
 (av latinets relatio, egentligen att ett föremål hänvisar till eller har samband med ett annat), en logisk förbindelse mellan två ting eller egenskaper. En relation sägs vara extern, om tingen eller egenskaperna förblir de samma även om förbindelsen upphör. I en intern relation förblir däremot tingen eller egenskaperna inte de samma om förbindelsen upphör.
relativism
filosofisk ståndpunkt enligt vilken alla sanningar och värderingar är beroende av tillfälliga eller subjektiva förhållanden och inte gäller under alla omständigheter, för alla och för alltid, dvs. att det inte finns någon absolut sanning.
religion
(lat. religio, avlett av antingen religare, binda fast, el. relegere, gå (läsa) igenom igen, med omsorg). Förklaring kommer senare.
representation
(lat. repraesentatio ”åskådliggörande framställning eller exempel”, av repraesento ”åskådliggöra”, ”återge”), något som står för eller föreställer något annat. Inom filosofin brukar man skilja mellan inre och yttre representationer. Inre representationer betecknar ofta olika former av mentala föreställningar och med yttre representationer t.ex. en bild av ett föremål eller en karta.
retorik
(gr. rhetorike (techne), av rhetor, talare), talekonst), talekonst, läran om konsten att övertyga genom tal. Bl.a. Platon och Aristoteles kritiserade retoriken för att vara en konst där man övertygar "med alla medel" utan att ge akt på resonemangets korrekthet. Jfr. maieutik.
Rousseau, Jean-Jacques
(1712-1778), schweizisk-fransk författare och samhällsfilosof. En av de centrala upplysningsfilosoferna. Även om han med de övriga upplysningsfilosoferna delade uppfattningen att människan till sin natur är god, kritiserade han en överdriven tilltro till förnuftet som en källa till framsteg. Till skillnad från Hobbes och Locke menar Rousseau i sin samhällsfilosofi att samhällskontraktet snarare utvidgar människans naturliga frihet än begränsar den. Centrala verk: Avhandling rörande ursprunget till och grundvalarna för olikheten mellan människorna (1753), Huruvida vetenskapernas och konsternas återupprättande har bidragit till sedernas förädlande (1755), Émile, eller Om uppfostran (1762) och Om samhällsfördraget (1762).
rättigheter
rättighet förmån som någon ånjuter på grund av viss roll i samhället. En rättighet träder inte i kraft av sig själv utan genom den förpliktelse som den svarar emot. Jfr. plikt, skyldighet.