M

av Martin Nybom och Göran Torrkulla, Åbo Akademi

Den filosofiska ordboken innehåller ett 400-tal uppslagsord. Den är tillpassad läroplanen i filosofi och livsåskådning och läroböckerna i filosofi för gymnasiet i Finland. Under 2008 och 2013 har den förbättrats och utökats och ytterligare komplettering och uppdatering är att vänta om finansiering för arbetet beviljas.

Citat ur ordboken anges med Nybom, M. & Torrkulla G.: Filosofisk ordbokFilosofia.fi (Eurooppalaisen filosofian seura ry). <http://filosofia.fi/se/ordbok> (datum för hämtning) 2007-2013.

M
maieutik
(gr. maieutikos, förlossningskonst), den sokratiska metoden att genom filosofisk samtal komma till självkritisk insikt.
makrokosmos/mikrokosmos
(av gr. makros/ mikros, stor/liten, och kosmos, världen).
1. Världen som universum gentemot dess delar, speciellt människorna.
2. Mer generellt betecknar distinktionen skillnaden mellan en helhet och dess delar; i synnerhet kan då en del betecknas som ett mikrokosmos om den har en inre struktur som liknar helhetens.
Marx, Karl
(1818-1883), tysk filosof och samhällsteoretiker. I sin samhällsteori tog Marx intryck från hegeliansk filosofi, engelsk ekonomisk vetenskap (Adam Smith, Ricardo) och fransk socialism. Förutom att hans dialektiska materialism hade ett stort inflytande på ekonomisk och samhällsvetenskaplig teoribildning, spelade han en betydande roll för organiseringen av den internationella arbetarrörelsen. Enligt Marx är de egentliga samhälleliga drivkrafterna ekonomiska och utgör basen som styr de övriga samhälleliga institutionerna, den så kallade ideologiska överbyggnaden. (Se även arbete och alienation) Centrala verk:”Ekonomisk-filosofiska manuskript” (1844) i Texter i urval (2003), Kommunistiska manifestet (1848) och Kapitalet I-III (1867-94).
marxism
materialism
(av lat. materia, virke, material, ämne)
1. En speciell form av metafysisk realism enligt vilken verkligheten enbart består av utsträckta ting (materia) eller fysiska processer. Verkligheten kan därför förklaras enbart utifrån fysiken. Bland annat anser man att medvetandefenomen kan föklaras i fysiska och kroppsliga termer. Materialismen har en lång tradition i europeisk filosofi. På 1900-talet har denna form av materialism särskilt representerats av fysikalism, vissa varianter av behaviorism och den s.k. identitetsteorin för medvetande och kropp.
2. Den ovan nämnda betydelsen brukar även omtalas som mekanisk materialism eller vulgärmaterialism, i motsats till marxismens dialektiska materialism. Den dialektiska materialismen avvisar tanken att den materiella verkligheten endast skulle styras av mekanikens lagar. Verkligheten består av flera nivåer som står i ett växelverkanförhållande till varandra där de högre nivåerna inte kan reduceras till de lägre.
3. den historiska materialismen är den del av den dialektiska materialism, som har med människornas, de sociala klassernas och samhällenas historiska utveckling att göra. Enligt den historiska materialismen bör historiestudiet ta sin utgångspunkt i samhällenas materiella utveckling, först och främst i de växlande produktionssätten. Hos vissa filosofer försöker man skilja mellan den dialektiska materialismen som allmän filosofisk teori och den historiska materialismen som en särskild metod, och det hävdas då att man kan sluta sig till denna metod utan att samtidigt godta hela den dialektiska materialismen. 
mathesis universalis
(gr. mathesis, inlärning, och lat. universalis, som gäller allt), alltomfattande vetenskap. Descartes och Leibnitz beteckning på deras uppfattning om en idealvetenskap, som med matematiken som förebild skall göra det möjligt att på grundval av några få förnuftssanningar dra följdriktiga slutledningar inom kunskapens alla områden.
maxim

(av lat. propositio maxima, högsta grundsatsen).

1. I Boëthius latiniserade utgåva av Aristoteles’ logik betecknade m. de högsta grundsatserna (axiomen), som både är universeltt giltiga och självklar.

2. Från omkring 1300 får ordet en moralisk och juridisk betydelse, som fortfarande gäller. En central term inom Kants moralfilosofi.

3. Visdomsord formulerade som en aforism eller sentens.

mens

(lat.),

1. Själen som det tänkande och bedömande väsendet. Samlingsbeteckning för ande, förnuft, förstånd och tankeförmåga.

2. Tanke (speciellt den förnuftiga), erinring, mening, åskådning, avsikt, beslut, osv.; jfr. det moderna uttrycket mentalt om det som rör medvetandet.

3. Tänkesätt, gemyt, sinne, karaktär; jfr. det moderna uttrycket mentalitet.

mentalism
(av lat. mens, jfr. ovan), uppfattningen att allt verkligt är av i grunden mental, andlig eller tankemässig natur (jfr. idealism). 
metaetik
se etik.
metafor
(av gr. metaphora´, bortförande till ett annat ställe, av metaphe´ra bära bort), ett bildligt uttryckssätt där likheter eller inre överensstämmelser motiverar att en företeelse (sakledet) byts ut mot någon annan (bildledet). Frågan om metaforens roll liksom gränsdragningen till termer som liknelse, metonymi och symbol är forfarande omstridda. Jfr. parafras.
metafysik
(gr. ta meta ta physica, eg. det som följer efter det fysiska; ursprungligen benämning på Aristoteles' böcker om "den första filosofin", som i samlingen av hans skrifter placerats efter de fysiska skrifterna; såsom ett ord - Metaphysica - först använt av den senromerske filosofen Boëthius). Benämning används vanligen om inriktningar som försöker bestämma allmänna betingelser för tingens väsen eller varats grunder.
metodik
uppsättning metoder inom ett visst ämnesområde.
metodologi
(gr. methodikos, av methodos ”planmässigt förfarande”, ”tillvägagångssätt”, ”metod”, egentligen ”gående efter”, av meta- och gr. hodos ”väg”). Metodologi är en motiverad lära om forskningens mål, metoder, gränser och förutsättningar. En metodologi innehåller vanligen följande komponenter: 1. En bestämd uppfattning om vad forskningen gäller; vetenskapens mål. 2. En metod som anses grundläggande för att uppnå målet. 3. Uppsättning logiska regler som anger vad som räknas som korrekta och relevanta bevis.
Mill, John Stuart
(1806-1873), brittisk filosof och ekonom. Mill räknas som den klassiska [liberalism|liberalismens]] ledande gestalt. Enligt hans empiristiska kunskapsteori kunde naturvetenskaplig metodologi tillämpas på människo- och samhällsvetenskap (se. positivism och logisk positivism). I sin moralfilosofi utvecklade han en utilitarism som till skillnad från Bentham särskiljer mellan högre och lägre former av lust. Han försvarar i sin samhällsfilosofi den individuella friheten mot inskränkningar genom statliga åtgärder och var en tidig förespråkare av jämställdhet mellan könen. Centrala verk: A System of Logic, Ratiocinative and Inductive (1843), Om friheten (1859), Utilitarism (1861) och Förtrycket av kvinnorna / Kvinnornas befrielse (1869).
modalitet
(lat. modalis, av modus), modallogisk term som betecknar grad av visshet hos utsaga från ”möjlig” till ”nödvändigtvis sann” eller olika hållningar från talarens sida gentemot satsens innehåll.
monad
(lat. monas, ”enhet”) term i Leibniz filosofi. En monad är en absolut enkel (dvs. utan delar), icke-materiell entitet, utan förmåga att påverka eller påverkas av andra monader.
monism
moralfilosofi
se etik.
moralrealism
uppfattningen att det finns moraliska fakta vars sanning är oberoende av oss människor, dvs. att moraliska omdömen är antingen sanna eller falska utsagor om verkligheten.
myt
(gr. mythos, ord, berättelse). Till sin form är myten en berättelse som inte utan vidare kan tas bokstavligt. Myten kräver en tolkning, som drar fram en dold mening ur den bokstavliga. Det betyder, att myten har en metaforisk eller symbolisk karaktär. Myten berättar om den mänskliga existensens grundvalar, dess gränser och ursprung på ett sätt som överskrider de historiska händelserna. Myten berättar om verklighet på ett indirekt sätt. I en försvagad betydelse betecknar ordet "myt" en falsk, ogrundad föreställning, som kan upphävas av förnuftet.
mytologi

 (av gr. mythos, berättelse, och logos, lära).

1. Den föreliggande samlingen av myter inom en bestämd kultur (t.ex. grekisk mytologi).

2. Läran (vetenskapen) om myter.

3. Användandet av myter i den försvagade betydelsen falska, ogrundade föreställningar.

människovetenskaper
vetenskaper som har människan och fenomen bundna till henne som sitt ämne. Som människovetenskaper räknas bl.a. antropologi, historia, konstvetenskap, sociologi, språk. Gränsdragningen mellan människo- och naturvetenskap är alltjämt omdiskuterad.