L

av Martin Nybom och Göran Torrkulla, Åbo Akademi

Den filosofiska ordboken innehåller ett 400-tal uppslagsord. Den är tillpassad läroplanen i filosofi och livsåskådning och läroböckerna i filosofi för gymnasiet i Finland. Under 2008 och 2013 har den förbättrats och utökats och ytterligare komplettering och uppdatering är att vänta om finansiering för arbetet beviljas.

Citat ur ordboken anges med Nybom, M. & Torrkulla G.: Filosofisk ordbokFilosofia.fi (Eurooppalaisen filosofian seura ry). <http://filosofia.fi/se/ordbok> (datum för hämtning) 2007-2013.

L
lexikal definition
 ett ords betydelser angivna i ordböcker i enlighet med det gällande språkbruket.
liberalism
(lat. liber, “fri”) samhällsfilosofisk teori (även en politisk ideologi) som ställer den enskilda människans frihet i centrum. Den klassiska liberalismen skiljer mellan två frihetsbegreppet: frihet från tvång (negativ frihet) och valfrihet (positiv frihet). Till skillnad från den klassiska liberalismen som accepterar statliga ingrepp vill nyliberalismen däremot inskränka statens ingripanden till ett minimum.
lingvistik
(av lat. lingua, språk), språkvetenskap.
livsfilosofi

(svensk översättning av det tyska "Lebensphilosophie").

1. I tysk upplysningsfilosofi beteckning på en filosofi som syftar till att ge praktiska anvisningar för ett gott liv.

2. Sedan början av 1800-talet beteckning på en samling osystematiserade livserfarenheter, t.ex. samlingar av aforismer eller maximer*.

3. Hos de tyska romantikerna beteckning på en anti-rationalistisk betoning av en filosofi, som bygger på livets och karaktärens ursprungliga enhet.

4. Beteckning på en filosofi, som ansluter sig till en eller annan form av vitalism*.

5. Beteckning på en filosofi som med en uppfattning om liv försöker övervinna den traditionella skillnaden mellan subjekt* och objekt.

Locke, John
(1632-1704), engelsk filosof. Locke är en av förgrundsgestalterna inom den brittiska empirismen som i sin kunskapsteori hävdar att människan medvetande vid födseln är tomt (tabula rasa) och som först genom erfarenheten når kunskap om världen. I sin samhällssyn utformade Locke en filosofisk grund för liberalism förenad med demokrati inom vilken naturrätten inbegrep rättigheter med motsvarande skyldigheter. Centrala verk: An Essay Concerning Human Understanding (1689), Two Treatises of Government (1690), Letter Concerning Toleration (1690) och Några tankar rörande uppfostran (1693).
logik
(av gr. logike, hörande till logos), filosofisk disciplin som undersöker tänkandets former och regler ofta med syfte att fastställa den formella giltigheten hos argument, därför kallas den också för formell logik.
logik, traditionell eller klassisk
den logik som var dominerande från Arsitoteles till slutet av 1800-talet. Grundstommen i traditionell logik är syllogismläran. I syllogismläran undersöker man giltigheten av argument som t.ex.

Alla  människor är dödliga
Alla filosofer är människor
Alla filosofer är dödliga

Man intresserar sig för om de utsagor som står över strecket, premisserna, ger oss grund för att godta det som står under strecket, slutsatsen. Om antagandet av premisserna tvingar oss att anta slutsatsen, sägs argumentet vara logiskt giltigt. Ett giltigt argument är alltså ett där man har garanti för att om premisserna är sanna, så är även slutsatsen sann; men ett giltigt argument kan även ha falska premisser och därmed möjligtvis också en falsk slutsats. Om ett giltigt argument har sanna premisser, sägs det vara hållbart. Om ett giltigt argument är hållbart eller ej, är vanligtvis inte något som logiken kan avgöra: därtill krävs kunskap om det premisserna handlar om. Ovanstående argument är giltigt. Detta beror inte på att det finns något sammanhang mellan dödlighet, mänsklighet och att vara filosof. Oavsett vilka tre termer man sätter in, får man ett giltigt argument. Argumentets giltighet beror endast på dess logiska form.
logisk positivism
också kallad logisk empirism eller nypositivism, en framträdande riktning i 1900-talets filosofi, som växte fram ur den så kallade Wienkretsen efter första världskriget. Utgångspunkten för den logiska positivismen är en uppgörelse med uppfattningen att filosofi a priori, dsv. endast genom tänkandet, kan nå kunskap om världens beskaffenhet. Filosofiska påståenden är inte falska, utan kognitivt meningslösa. De traditionella filosofiska problemen uppfattas av den logiska positivismen som pseudoproblem som är lika meningslösa som de påståenden de ger upphov till. När det gäller den positiva uppfattningen om kunskap och språket, finns det betydliga divergenser inom den logiska positivismen. Grundtanken är att det med hjälp av [intersubjektiv|intersubjektiva]] sinneserfarenheter är möjligt att avgöra sanningsvärdet hos varje sats som säger något om världen. Denna grundtanke kallas ofta för verifierbarhetsprincipen. Enligt den logiska positivismen strävar alla de olika vetenskaperna efter att finna lagbundenheter mellan observerbara fenomen, och det finns inte någon avgörande logisk eller metodologisk skillnad mellan vetenskaperna. Det är därför möjligt att sammanföra de olika vetenskaperna till en enhetsvetenskap. Etikens satser har enligt den logiska positivismen ingen kognitiv mening, utan de tjänar endast till att uttrycka hållningar och känslor (jfr. emotivism).
logos

(gr., ord, tal, tanke, förnuft, lag, grundprincip), ett vardagsord i den klassiska grekiskan som blivit en central term inom filosofin. Enligt den antika uppfattningen fanns det ett nära samband mellan att tala (legein) och att tänka (noein), och målet för det mänskliga tänkandet var att komma till rationell insikt om tillvarons innersta principer (logoi, sing. logos). Logos ställdes ofta i motsättning såväl till myten (mythos) som till den blinda övertygelsen eller förutfattade meningen (doxa). De grundläggande principerna personifierades ibland, såsom i stoicismen, till logos i betydelsen 'världsförnuftet'.

1. I den försokratiska filosofin är logos världens eviga struktur, som den framträder i filosofens förklaring. Logos finns i allt och påverkar allt.

2. Platon använder ordet "logos" i betydelserna "redogörelse", "förklaring" och "utsaga".

3. För Aristoteles betyder "logos" utöver vad som angivits i 2. i synnerhet "definition".

4. I stoicismen är logos universums förnuftsprincip, och är den kosmiska kraft som styr universum och som genomtränger allt.