G

av Martin Nybom och Göran Torrkulla, Åbo Akademi

Den filosofiska ordboken innehåller ett 400-tal uppslagsord. Den är tillpassad läroplanen i filosofi och livsåskådning och läroböckerna i filosofi för gymnasiet i Finland. Under 2008 och 2013 har den förbättrats och utökats och ytterligare komplettering och uppdatering är att vänta om finansiering för arbetet beviljas.

Citat ur ordboken anges med Nybom, M. & Torrkulla G.: Filosofisk ordbokFilosofia.fi (Eurooppalaisen filosofian seura ry). <http://filosofia.fi/se/ordbok> (datum för hämtning) 2007-2013.

G
Gadamer, Hans-Georg
(1900-2002), tysk filosof. Vidareutvecklade den hermeneutiska traditionen från Schleiermacher till Heidegger. Ett centralt verk i hans omfattande författarskap är Sanning och metod (1960).
Geisteswissenschaften
(ty.) human- eller människovetenskaper.
generalisering

(lat. generalis, allmän; jfr. fr. généraliser förallmänliga, göra allmän, till général allmän).

Att ge allmän giltighet åt någon regel eller utsaga. Även härledning av allmän slutsats från enskilda exempel, dvs. en induktiv generalisering. Se induktion.

genes
(gr. genesis, upphov, tillblivelse), utveckling, ursprung.
genetiskt felslut
(av gr. genesis, tillblivelse), gemensam beteckning på försök att sluta sig till att ett påstående är sant eller falskt, därför att det har framkommit på ett bestämt sätt. Men hur ett påstående har framkommit, eller varifrån det härstammar, är i de flesta sammanhang irrelevant för påståendets sanning eller falskhet. Ett argumentum ad hominem är ett specialfall av det genetiska felslutet.
genus/species
(lat. släkte/art). Med utgångspunkt i Aristoteles använde den skolastiska filosofin distinktionen mellan genus (släkte) och species (underart) för att beteckna distinktionen mellan en mer och en mindre omfattande gruppbestämning inom ett hierarkiskt system.
geocentrisk världsbild
(av gr. ge-, jorden, och kentron, mittpunkt), världsuppfattning enligt vilken jorden är universums centrum.
gnosis
(gr. gno´sis kännedom, vetande, kunskap, insikt, ofta synonym till sophi´a, vishet).
1. Hos Platon har "gnosis" två huvudbetydelser: a) Vetenskaplig insikt som förutsättning för det rätta handlandet, b) En rationell filosofisk kunskap av det sanna varandet, speciellt en insikt i det godas idé.
2. I religionen kunskap om Gud och om människans bestämmelse. Vanligen åsyftas en djupare insikt, som man inte själv kan förvärva utan som måste uppenbaras. I Nya testametet används "gnosis" i religiös betydelse, som en enhet av uppenbarelse och lydnad mot Gud. Människan har kunskap om Gud endast genom gnosis som uppenbarelse, och gnosis innehåller således inte (som hos Platon) något rationellt meddelande, utan är rent existentiellt till sitt innehåll. Jesus sägs genom sitt liv och budskap ha fullkomliggjort gnosis.
god
det mest generella värderande begreppet. Det kan användas om ting, handlingar, personer och egenskaper för att uttrycka att det ifrågavarande i en eller annan mening är fullkomligt. Traditionellt skiljer man mellan om något är gott i sig själv eller är gott i relation till något annat. Att något är gott i sig själv betyder att det är lika gott oberoende av vilket sammanhang eller vilken förbindelse det förekommer i. Något som är gott i sig själv kallas för intrinsikalt  gott. Att något är gott i relation till något annat betyder att det är gott i kraft av att ingå i en bestämd förbindelse med något annat, som är gott i sig själv. Denna förbindelse kan antingen bestå i att det är ett medel till något som är gott i sig själv, eller i att det är en del av en helhet som är god i sig själv. Om man t.ex. antar att sundhet är något intrinsikalt gott, så är medicin gott som ett medel till sundhet, och ett gott blodomlopp är gott som en del av sundheten.

Vidare skiljer man ofta mellan om något är gott i en moralisk betydelse eller i en icke-moralisk betydelse. T.ex. menar man att en bra bil är god i icke-moralisk bemärkelse, medan en god gärning är god i en moralisk bemärkelse. Hur man närmare skall känneteckna distinktionen mellan intrinsikal och relativ, och mellan moralisk och icke-moralisk godhet beror på vilken värdefilosofi och etik man ansluter sig till.
grund
samlingsbeteckning på en rad olika principer som kan användas i en förklaring.
gudsbevis
filosofiskt resonemang som avser att bevisa eller göra sannolikt att Gud existerar utan att förutsätta uppenbarade sanningar eller teologiska dogmer. Försök att ge förnuftiga skäl för Guds existens finns i de klassiska s.k. gudsbevisen, men många, både filosofer och teologer, har hävdat att gudstron inte kan bygga på några förnuftiga skäl i denna mening. Gudsbevisen har under tidernas lopp antagit flera olika former och varianter, såsom det kosmologiska, teleologiska, ontologiska, axiologiska, entropologiska, och pragmatiska  gudsbeviset. De klassiska gudsbevisen har kritiserats av filosofer som Hume och Kant.
Gyges ring
i grekisk mytologi den magiskt osynliggörande ring som fåraherden Gyges fann. Myten anförs av Platon i Staten (Bok 2, 359a-360d).