F

av Martin Nybom och Göran Torrkulla, Åbo Akademi

Den filosofiska ordboken innehåller ett 400-tal uppslagsord. Den är tillpassad läroplanen i filosofi och livsåskådning och läroböckerna i filosofi för gymnasiet i Finland. Under 2008 och 2013 har den förbättrats och utökats och ytterligare komplettering och uppdatering är att vänta om finansiering för arbetet beviljas.

Citat ur ordboken anges med Nybom, M. & Torrkulla G.: Filosofisk ordbokFilosofia.fi (Eurooppalaisen filosofian seura ry). <http://filosofia.fi/se/ordbok> (datum för hämtning) 2007-2013.

F
fakticitet

(av lat. factum, skapat, gjort).

1. Det att något som inte är logiskt nödvändigt faktiskt föreligger; existens.

faktum
(lat. factum), det att något närmare bestämt är fallet; faktiskt föreliggande sakförhållande; fastslaget sakförhållande. Ett faktum är det som beskrivs med en sann påståendesats; det som gör den sann. Det skiljs mellan faktum, som är givna och säkra, och teorier, som är mer eller mindre välunderbyggda tolkningar av fakta. Vidare skiljs mellan fakta som är objektiva, och värden, som är subjektiva. Hållbarheten av dessa distinktioner har givit anledning till långvarig filosofisk diskussion.
falsifierbarhetsprincipen
falsifikationism
vetenskapsfilosofisk position med sin utgångspunkt i Poppers demarkationskriterium för vetenskap och med den förknippade falsifierbarhetstesen enligt vilken endast de hypoteser och teorier kan betraktas som vetenskapliga som är falsifierbara. Detta innebär att hypoteser eller teorier bör förbjuda något konkret vars riktighet kan påvisas genom testning, observation eller experiment. Enligt falsifikationismen är det centrala för vetenskapen att försöka falsifiera vetenskapliga hypoteser till skillnad från den logiska positivismens verifierbarhetsprincip
familjelikhet
(ty. Familienähnlichkeit, eng. family resemblance), begrepp infört av den senare Wittgenstein (Filosofiska undersökningar, § 66) om arten av den relation som finns mellan ting som samlats under ett gemensamt begrepp. T.ex. har de aktiviteter som kallas "spel" - schack, fotboll, bridge m.m., inte någon gemensam definitionsmässigt bestämd egenskap, utan är snarare sammanbundna av besläktade egenskaper som förekommer och är återkommande på olika sätt. Wittgenstein jämför här med den likhet man finner inom en familj: barnen har kanske faderns näsa, moderns mimik, och det ena barnet har faderns hållning, medan det andra inte har det, utan i stället har dennes benbyggnad och uttryckssätt osv.: familjemedlemmarna är besläktade med varandra, även om de inte liknar varandra med hänsyn till någon bestämd egenskap.
fenomen

(gr. phainomenon, framträdande, något som visar sig, framtoning).

1. Platon skiljer mellan fenomen och idé, t.ex. fenomenet häst och hästens idé. Idén är det gemensamma väsen, som finns i alla individuella hästar. Medan fenomen är olika och i ständig förändring, är idén oföränderlig och alltid densamma. Idén är det enda verkliga, medan fenomenet ter sig som om det vore verkligt. Idén är möjlig att skåda med förnuftets hjälp, medan fenomenet är knutet till sinnenas osäkra vittnesbörd. Denna tolkning står och faller med den s.k. idéläran. Överges den, får fenomenet också en annan status.

2. Enligt den naiva realismen är de förnimbara fenomenen omedelbart identiska med verkligheten, sådan som den är i sig själv.

3. Enligt de kritiska realisterna är fenomen medvetandetillstånd hos något givet i och med att man förnimmer. De återger inte omedelbart den bakomliggande verkligeheten, utan är tecken på denna. Hurudan verkligheten är, kan man emellertid sluta sig till genom fenomenens sätt att uppträda.

4. Kant däremot förnekar detta. För honom är ett fenomen = ett erfaret föremål = något blott och bart framträdande (ty. Erscheinung) = tingen som de framträder för mig. Jag kan inte veta något om hurudant tinget är i sig själv (ty. das Ding an sich), eller vilket förhållande som råder mellan tinget i sig självt och tinget som fenomenet för mig.

fenomenalism
(av gr. phainomenon, något som kommer till synes i erfarenheten). Uppfattning att allt kan reduceras till förnimbara fenomen eller sinnesdata, dvs. något som är omedelbart givet i varseblivningen.- Den klassiska framställningen av fenomenologi (Berkeley, Mill, Mach) innefattar två påståenden. Dels ett kunskapsteoretiskt påstående, att det enda vi kan ha kunskap om är förnimbara fenomen eller sinnesdata, dels ett ontologiskt påstående att materiella ting i verkligheten är klasser av regelbundet förbundna sinnesdata. I modern språkfilosofis framställning av fenomenologi (Ayer, Carnap) hävdas att alla satser om materiella ting kan reduceras eller översättas till satser om sinnesdata.
fenomenologi
(av gr. phainomenon ”det som visar sig”, av phaina ”visa (sig)”, ”uppenbara”), läran om det som visar sig för medvetandet.  I den moderna fenomenologin står ”fenomen” för det för oss tillgängliga, vars verkliga beskaffenhet vi kan upptäcka först då vi genom epochén befriat oss från våra förutfattade meningar om vad som ligger bakom fenomenet (jfr fenomenologi). Med sitt verk Logische Untersuchungen (1900-01) införde Edmund Husserl en ny användning av termen fenomenologi som nu blev en benämning som kunde användas för att studera problem inom alla filosofins delområden. Den moderna fenomenologin strävar till att återupprätta den åskådligt givna verkligheten på dess egna villkor. Detta kommer till uttryck i det fenomenologiska uppropet att vi skall gå tillbaka till sakerna själva, dvs. att undersöka sakerna så som de visar sig.
filosofisk antropologi
filosofisk lära om människan. Den filosofiska antropologin försöker bestämma människans väsen eller natur, dvs. söker en helhetsuppfattning av människan. Detta förstås ofta så, att den skall förena de enskilda vetenskaperna (såväl natur- som human- och socialveteskaper) om människan. 
finala förklaringar
formallogisk/formell logik
studiet av arguments giltighet/ogiltighet som endast beroende på argumentens form. Formell logik har sedan Aristotelse karaktäriserats av användandet av särskilda symboler för att återge argumentens logiska former. Under detta århundrade har symbolanvändningen blivit så fullständigt genomförd att formallogiska teorier uteslutande formuleras med hjälp av formaliserade språk och formella system.
Frankfurtskolan
fronesis
(gr.) Med f. avser Aristoteles (Den nikomakiska etiken) praktisk klokhet och situationsbundet omdöme.
funktionalism
(av lat. fungi, utföra, fullborda). I sociologin är den funktionalistiska uppfattningen att kollektiva handlingsmönster och institutioner bör förklaras genom hänvisning till deras funktion eller roll inom ett större socialt sammanhang, ev. den ifrågavarande gruppens överlevnadsförmåga. Enligt t.ex. R. Merton är sociologins huvuduppgift att finna handlingsmönstrens och institutionernas "latenta" funktioner, dvs. de funktioner som inte är uppenbara för de individer vars beteende man skall förklara.
funktionell definition
fysikalism

1. Uppfattning enligt vilken fysiken är den grundläggande vetenskapen.

2. Filosofisk teori enligt vilken alla meningsfulla utsagor både i vardagsspråket och inom empiriska vetenskaper kan omformuleras (översättas) till utsagor som endast handlar om offentligt iakttagbara, fysiska föremål, aktiviteter etc. Se logisk positivism.

förförståelse
(ty. Vorverstehen), term hos Heidegger och Gadamer som syftar på att tolkning eller förståelse av något aldrig är förutsättningslöst utan styrs av våra förutfattade förväntningar och fördomar.