The "Record Note book" Aforismer från lediga stunder 1899-1923

Stickord: 1900-talet
Upphovsman/kvinna: Westermarck Edvard
Publicerad i Filosofia.fi: 06.05.2011
Inskanning/original: Åbo Akademis bibliotek
Skannerointi/alkuperäiskappale: Åbo Akademin kirjasto
Scan/original copy: Åbo Akademi University Library
http://web.abo.fi/library/hands/

Transkribering/Litterointi/Transcription: Fanny Malmberg/Filosofia.fi 2011.


The Edvard Westermarck Online Collection
, Filosofia.fi (Eurooppalaisen filosofian seura ry)
<http://filosofia.fi/Westermarck> ed./red./toim. Juhani Ihanus, Tommy Lahtinen & Yrsa Neuman 2011.

Bilagor

The Record Pocket Notebook PDF: Dagbok.pdf



Tetuon 12 januari

1899



1


En välgärning är

en börda stundom

tyngre att bära än

en skymf


* * *

Jag kom att tänka

på den tyska filo-

sofen här om da-

gen då jag skulle

rida genom Tetuon-

floden. Den föreföll

skrämmande djup.

Men då jag pröfva-

de på fann jag

att vattnet knapt

gick öfver hästens

hofvar. Den föreföll



2


så djup emedan den

var så grumlig.


* * *

Då jag läser vissa

filosofer, tänker

jag: Man upp-

finner en term,

och tror sig hafva

upptäckt en san-

ning.


* * *

Då en kritiker

beskyller en författare

för brist på klar-

het, är det säkert

att klarheten brister

någonstädes, - om


3


icke hos författaren

så hos kritikern.


* * *

Dessa morer äro

liderliga sällan. Kanske

dock, när alt går om-

kring, deras moral i

denna punkt är

bättre än vår. De

göra icke anspråk

på en kyskhet som

de icke ega. De

begå en synd, den

många af oss begå

två. -12.1.99


* * *



4


Fräckheten är

tacksamhetens

konkursförklaring.

Skulden som

icke kan lik-

videras med:

trycker och för-

ödmjukar. Då

kommer fräck-

heten, kastar

af hela bördan

i ett ryck och

hjälper den dig-

nade på föt-

ters igen. -19.I.99


* * *



5


Mörkret är den

svages vapen.

Nattens dunkel

skyddar haren

för jägarens

skott; språkets

dunkelhet skyd-

dar den svage

tänkaren för

kritikernas pikar

2.2.99


* * *

Jag tror att

några medmänniskor

verkligen äro

för goda för

att lefva

18.2.99

* * *



6


Att vara den

första i en

liten by må

vara mer

smickrande än

att vara den

andre i Rom,

men ingenting

är mera depra-

verande. Om du

börja tro dig

vara en profet

i ditt eget lilla

fädernesland,

res då din

väg, uppsök



7


de största i ditt

fack, och du

kommer ödmjuk

tillbaka.

18.2.99


* * *

Menniskan

lefver af värmen

från medmen-

niskors hjertan.

Den värmen

känns äfven

på de största

afstånd, ja

den fortfar att

verka ännu

långt efter det

hjertat upphört



8

att klappa.

18.2.99


* * *

Lyssna icke

för mycket till

andras råd.

De kunna al-

drig sätta sig

fullständigt in

i ditt läge.

Några af de

handlingar, som

jag mest bekla-

gat i mitt

lif, ha berott

derpå att jag

följt andras

råd.


* * *



9


Min far har

uppstält en

gyllene grundsats:

”Om du tvekar

hvad du skall

göra, är det i

regeln bäst att

göra ingenting.


* * *

Häfda din

egen moraliska

öfvertygelse. Stå

för den och, om

så höfves, fall

för den. Var

tolerant mot

andra, men


10


låt dig icke

ledas af dem.

Detta är mitt

ideal. Men

det realiseras

icke utan li-

danden.


* * *

Jag har haft

svåra stunder
dessa dagar,

och de svåraste

återstå. Gud,

om du finnes

gifv mig kraft

att förblifva

mig sjelf!


* * *



11


Grubbla icke

för mycket öfver

misstag som du

begått och som

icke kunna än-

dras. Då tankar-

na vilja gå

till det förflutna

vänd dem med

våld mot fram-

tiden.


* * *

Måtte döden,

då han kommer,

unna mig ett

ögonblick för att

välsigna mina

vänner!


* * *



12


* * *

* * *

* * *


Hyvinge, 17/VIII 1903

Åren ha gått -

fyra år och ett

halft dertill,

sedan jag senast

skref. Och nu

känner jag mig

åter i liknande

stämning, om

och icke den-

samma. Hvad

har jag icke

upplefvat sedan



13


dess! Hur olika

är icke min

omgifvning nu

mot då! Och

likvist, - en

punkt förbli

oföränderlig,

och det är

just denna

som trycker

prägeln på

mitt sinne.


* * *

* * *

* * *



14


London 18/II 1908

Så har det dock

skett till sist!

Jag vaknade upp

i morse som

i en ny värld

- nej, det var

ju dock den

gamla värld,

som återspeglas

på sidorna af

denna lilla bok.

Jag bäfvar för

framtiden. Men

kanske det är

bäst att lifvet

göres bittert;

det bli då så



15


mycket lättare

at skiljas

därifrån.


* * *

Hvad jag bäf-

vat för under

alla dessa år,

och xxxxxx

(förtyckt här-

till ledde till

uppkomsten af

denna bok) har

nu skett!!! –

Mina tankar

flyger mot sö-

dern – men ej

till sol och

vår och glädje,

utan till mör-

ker, sorg, och

skam. ______



16


London 21/I 08

Samma oro

och ängslan.

Reser imorgon.

__

Tanger 8/VII 1923

Femton år ha

förflutit sedan

de sista raderna

skrevos. Jag är i

mitt gamla rum

i Mackons hotel.

Scheriffen och Haddj

mötte mig i går.

Tio år sedan jag

var i Marocko senast;

och nu skall jag

åter leva mig in i



17


min gamla. I

går afton när

jag hade astma

och Scheriff

pysslade om mig

som förr, kändes

det som om

de tio åren aldrig

funnits.