Om förbudet mot äktenskap mellan slägtingar: Förbudets allmängiltighet

Upphovsman/kvinna: Westermarck Edvard
Utgivningsår: 1890
Publicerad i Filosofia.fi: 15.02.2011
Published in/Publicerad i/Julkaistu: Geografiska Föreningens Tidskrift 2, nr. 1, 1890 (43-48)

The Edvard Westermarck Online Collection, Filosofia.fi (Eurooppalaisen filosofian seura ry) <http://filosofia.fi/Westermarck> ed./red./toim. Juhani Ihanus, Tommy Lahtinen & Yrsa Neuman 2011. Transkribering/Litterointi/Transcription: Filosofia.fi, Fanny Malmberg 2011.

43


                         Om förbudet mot äktenskap mellan slägtingar.


                                           Af Edv. Westermarck.


I. Förbudets allmängiltighet


      Hos hvarje folk gifves en krets, inom hvilken äktenskap icke ingås. Dock varierar densamma mycket med hänsyn till sitt omfång. Dr. Felkin berättar att hos wanyoros i Central-afrika en broder kan gifta sig med sin syster, en fader med sin dotter, men en son får icke äkta sin moder.1) Förbindelser mellan föräldrar och barn betraktas emellertid så godt som öfverallt med den djupaste afsky, och äfven äktenskap mellan helsyskon höra till de största sällsyntheterna. En indianstam i Kaliforrfien tror till och med att Gud i begynnelsen skapade tvänne menniskopar för att incest skulle undvikas. 2) Så myc-


1) Wilson und Felkin, Uganda und das aegyptische Sudan, Band II, sid. 31.

2) Poweis, Tribes of California, sid. 340.




44


ket anmärkningsvärdare är, att de särdeles lågt stående veddahs på Ceylon för icke länge sedan ansågo det som den naturligaste sak i verlden, att en broder gifte sig med sin yngre syster, ehuru ett äktenskap med en äldre syster gälde för lika skändligt som hos oss. 1)

       Mycket allmännare äro giftermål mellan halfsyskon. Hos hebreerna förekommo sådana under den för-mosaiska tidsåldern, 2) och i Grekland kunde en man äkta sin syster af samma fader, men icke sin syster af samma moder. 3) I Guatemala och Yucatan åter var förhållandet omvändt, ty här fästes afseende endast vid slägtskap på fädernet. 4) Giftermål mellan halfsyskon förekomma dock hufvudsakligen i regerande familjer, som önska hålla blodet rent. Detta är t. ex. fallet på Madagascar, Ceylon, Hawaii och andra Söderhafs-öar, samt i Baghirmi, Siam och Birma, liksom det fordom var fallet i Egypten, Eran och Peru. 5)

      I Europa äro kusiner tillåtna att gifta sig med hvarandra öfverallt utom i Spanien och Ryssland. 6) Äfven hos åtskilliga lägre folk, såsom aleuter, eskimåer, bushmen och ainos, äro sådana äktenskap långt ifrån sällsynta. 7) Bland araberna och karaiberna hade en man t. o. m. närmaste rätt till sin kusins hand. 8) Men i regeln, kan man säga, äro de förbjudna lederna talrikare hos folkslag, som förblifvit oberörda af den mo-



1) Bailey, Account of the Wild Tribes of the Veddahs of Ceylon, i Transactions of the Ethnological Society, new Series, vol. II, sid. 294 o. Följ.

2) Genesis, XX: 12

3) Becker, Charikles, sid. 448.

4) Bancroft, Native Races of the Pacific States, vol. II, sid. 664 o. följ.

5) Sibree, Madagascar, sid. 252. Tennent, vol. II, sid 459. Ellis, Tour through Hawaii. sid. 445. Waitz, Anthropologie der Naturivölker, Band VI, sid.131. Bastian, Rechtsverhältnisse, sid. 173. Moore, Marriage Customs and Modes of Courtship, sid. 169. Colquhoun, Amongst the Shans, sid. 292. Wilkinson, Ancient Egyptians, vol. II, sid. 83. Spiegel, Eranische Alterthumskunde, Band III, sid. 678. Prescott, History of the Conquest of Peru (1878), sid. 9. " *

6) Huth, Marriage of Near Kin, sid. 58, 47 o. följ.

7) Dall, Alaska and its Resources, sid. 399. Journal of the Ethnological Society of London, vol. I, sid. 148. Barrow, Travels, vol. I, sid. 276. v. Siebold, Ethnologische Studien über die Aino auf Yesso, sid. 31.

8) Journ. Anthr. Inst., vol. XVI, sid. 272. Post, Entwickelungsgeschichte des Familienrechts, sid. 226.




45


därna civilisationen, än hos oss; ja, i ett mycket stort antal fall sträcker sig förbudet äfven till alla medlemmar af samma stam.

       Bland nutka-indianerna i British Columbia och på Vancouver Island äro småkusiner icke tillåtna att gifta sig med hvarandra.1) Grönländarena ansågo sådana förbindelser stridande mot naturens lagar.2) Irokeserna och creek-indianerna gifta sig aldrig inom sin egen stam; och chakoneserna ogilla äktenskap mellan slägtingar ända derhän, att icke ens öfvergången till kristendomen förmått dem att i detta hänseende afvika från sina gamla seder. 3)

       I Yucatan kunde en man icke äkta en qvinna, som hade samma familjenamn som han sjelf. I San Salvador voro äktenskap förbjudna inom de fyra första slägtleden, och detsamma var i allmänhet fallet äfven i Peru. 4) Aztekerna, abiponerna och guaranis i Sydamerika hyste likaledes stor afsky för äktenskap mellan personer, som voro t. o. m. mycket aflägset beslägtade. 5) Bland mundrucus äro giftermål förbjudna inom de olika klasser, i hvilka stammen är delad, och en öfverträdelse af denna lag betraktas som ett förskräckligt brott. 6) På Eldslandet åter, efter hvad Rev. T. Bridges meddelar mig, är hvarje könsförbindelse mellan småkusiner eller närmare slägtingar otillåten.

       Liknande förbud anträffa vi på Söderhafvets öar 7) och i Australien. ”Såvidt jag känner”, säger Mr. Palmer, ”gifves det intet väl konstateradt fall af australiske infödingar, som skulle sakna hvarje slag af klassindelning.” Antalet klasser är


1) Sproat, Scenes and Studies of Savage Life, sid. 99

2) Egede, Description of Greenland, sid. 141

3) Lafitau, Moeurs des sauvages amèriquains, tom. I, sid. 558. Transactions of the American Ethnol. Society, vol. III, sid. 65. Moorem a. o. Sid 261.

4) Bancroft, a. o., vol. II, sid 665. Bastian, a. o., sid. 172.

5) Bancroft, a. o., vol. II, sid. 251.

6) Dobrizhoffer, Account of the Abifones, vol. I, sid. 63; vol. II, sid. 212.

7) Turner, Samoa, sid. 92. Journal of the Anthropological Institute of Great Britain and Ireland, vol. XVIII, sid. 282 o. följ. Journal of the Royal Geographical Society, vol. XLVII, sid. 149. Kubary, Die socialen Einrichtungen der Pelauer, sid. 35. Waitz, a. o., Band V b, sid. 106. Bonwick, Daily Life of the Tasmanians, sid. 62.




46


antingen två eller fyra, och barnen tillhöra nästan alltid moderns klass. Att gifta sig inom sin egen klass anses som en förbrytelse värd döden. Flere stammar ha derför för sed att frigifva qvinnor, som tagits såsom krigsbyte, i fall dessa tillhöra en klass, inom hvilken deras tillfångatagare icke få gifta sig. Och utom dessa förbud finnas ännu andra, som gälla äktenskap mellan nära slägtingar öfver hufvud. Men, såsom Rev. C. Schürmann anmärker, är det svårt att komma underfund med dem på grund af de invecklade slägtskapsförhållanden, till hvilka månggifte och talrika skilsmessor varit upphof. 1)

      Bland sjö-dajakerna på Borneo gifta sig icke kusiner, och bland land-dajakerna tillåtas äktenskap mellan småkusiner först sedan bruden erlagt ett lerkrus åt sin älskares slägtingar och denne erlagt ett likadant åt hennes anförvandter. 2) Också hos andra folk i malajska arkipelagen förekomma böter för förbindelser af sådant slag. 3)

      Efter hvad jag hör af Dr. Bunker, pläga karens i Birma med förvisning bestraffa giftermål med kusiner eller andra nära slägtingar, ehuru de å andra sidan undvika att taga sig hustrur från främmande stammar. I detta senare hänseende bilda de ett undantag från hvad i allmänhet är fallet i Indien. Son-thals t. ex. ha for regel att icke gifta sig inom sin stam, och sakais välja sig helst hustrur, som tala en annan dialekt än de sjelfva. 4) Oráons, hos, mundas, juangs och flere andra indiska folk äro åter indelade i klaner, och en man får icke äkta en flicka, som tillhör hans egen klan.5) Detsamma är enligt Sir Alfred Lyall fallet i hvarje hindu-samhälle, som hållit sig rent från främmande inflytelser. Connubium mellan slägtingar på svärdssidan, d. v. s. alla som hafva samma klan-namn, är en omöjlighet; och dessutom äro jämväl anförvandter på mödernet inom åtskilliga slägtled förbjudna att ingå äktenskap med



1) Journ. Anthr. Instit., vol. XIII sid. 299; vol. XIV, sid. 351. Ridley, Aborigines of Australia, sid. 7. Waitz, Band VI, sid. 772, 794. Schürmann, Aboriginal Tribes of Port Lincoln, sid. 222.

2) St. John, Life in the Forests ofthe Far East (1863), vol. I, sid. 209.

3) Crawfurd, History of the Indian Archipelago, vol. III, sid. 139.

4) Man, Sonthalia and the Sonthals, sid. 103. Journ. Anthr. Inst., vol. XV, sid. 291.

5) Dalton, Descriptive Ethnology of Bengal, sid. 254, 189, 158.



47


hvarandra. 1) Alldeles liknande bestämningar gälla äfven i Kina. 2) Singaleserna åter betrakta giftermål med en morbrors dotter som ett synnerligt lämpligt parti, medan giftermål med en farbrors dotter anses för blodskam.3) De lågt stående invånarena på Andamanöarna yttrade för Mr. Man sin djupa afsky för de europeiska kusin-äktenskapen.4) Kalmuckerna ha ett ordspråk, som säger ”furstar och hundar veta icke af någon slägtskap”, hvarmed de syfta derpå, att endast en furste får gifta sig med en slägting på svärdssidan. 5) Jakuter, samojeder, ostjaker, m. fl. ural-altaiska folk söka sig hustrur från främmande stammar; 6) och detsamma var enligt Kalevala fallet med fornfinnarne.7)

      Äfven i Afrika finna vi öfverallt mer eller mindre vidsträckta förbud mot äktenskap mellan slägtingar. Hos bogos gäller förbudet alla anförvandter både på fädernet och mödernet ända till fjerde led; 8) hos flere negerstammar i vestra eqvatorial Afrika åter alla medlemmar af samma klan (under-afdelning af stam); 9) hos bakongos, batekes samt de cisna-talske kaffrerna alla närmare slägtingar öfver hufvud. 10) Zulus söka sig hustrur ur främmande byar 11), bland hottentotterna äro giftermål mellan kusiner och småkusiner förbjudna vid dödsstraff, och på Madagascar kunna visserligen brors- och systerbarn gifta sig, sedan en viss föreskrifven ceremoni blifvit iakttagen, men äktenskap mellan systerbarn och deras af-


1) Lyall, Asiatic Studies, sid. 177.

2) Maine, Early Law and Custom, sid. 224. Tylor, Early History of Mankind (1865), sid. 281.

3) Trans. Ethn. Soc., New Series, vol. II, sid. 294.

4) Journ. Anthr. Inst., vol. XII, sid. 135 o. följ.

5) Bastian, a. o., sid. 171. Lubbock, Origin of Civilisation (1882), sid. 134.

6) Bastian, a. o., sid. 172. Castrén, Nordiska resor och forskningar, band II, sid. 168; band IV, sid. 114. Georgi, Beschreibung aller Nationen des russischen Reichs, sid. 31, 282.

7) Jmf. Castrén, i Litterära Soiréer 1849, sid. 12 o. följ.

8) Huth, a. o., sid. 129.

9) Trans. Ethn. Soc., N. S., vol. I, sid. 307.

10) Enligt Rev. Ch. Ingham (i bref dateradt Banza Manteka d. 8 november 1888), Dr. A. Sims (Stanley Pool d. 30 augusti 1888), och Rev. I. Cousins (i bref af d. 1 oktober 1888).

11) Enligt Rev. A. Eyles (Imbirzane River d. 10 oktober 1888)




48


komlingar i fem eller sex generationer äro i inga händelser tillåtna. 1)

       Slutligen må nämnas att romarne i forntiden ansågo förbindelser inom de fyra första sidoleden för blodskam, ehuru deras åsigter i detta hänseende sedermera förändrades. 2)

       Denna samling af fakta gör naturligtvis icke anspråk på någon fullständighet och kunde utan svårighet mångdubblas. Men den synes tydligt nog gifva för handen, att känslan af blodskam, är universell i menniskoslägtet, huru densamma än vexlar till sitt innehåll. Det är sant att förbuden mot äktenskap mellan anförvandter ofta äro mer eller mindre ensidiga, hänförande sig hufvudsakligen till slägtingar antingen på fädernet eller mödernet. Så kan det hända att halfsyskon få gifta sig med hvarandra, medan detta icke är fallet med personer, huru aflägset beslägtade som helst, hvilka tillhöra samma stam. Men jag har visat att vid sidan af dessa vidsträckta, på stamtillhörigheten grundade förbud gifvas andra, som gälla de närmaste blodsförvandterna öfver hufvud.

      Den frågan uppställer sig då: huru skall man förklara ursprunget till dessa förbud, till denna känsla af blodskam? Innan jag försöker besvara denna fråga, skall jag egna en granskning åt de hypoteser, som redan tidigare blifvit framstälda med anledning af densamma.


1) Moore, a. o., sid. 217. Sibree, a. o., sid. 185, 248, 249.

2) Rossbach, Die römische Ehe, sid. 422, 444, 445.