Brev till Lagerborg den 10.7.1931

Upphovsman/kvinna: Westermarck Edvard
Utgivningsår: 10.07.1931
Publicerad i Filosofia.fi: 26.12.2007
Brev från Edvard Westermarck till Rolf Lagerborg, daterat den 10.7.1931.

Inskanning/original: Åbo Akademis bibliotek
Skannerointi/alkuperäiskappale: Åbo Akademin kirjasto
Scan/original copy: Åbo Akademi University Library
http://web.abo.fi/library/hands/
Ref. Nr. 2943

Transkribering/Litterointi/Transcription: Jonas Ahlskog/Filosofia.fi 2008.
 

The Edvard Westermarck Online Collection, Filosofia.fi (Eurooppalaisen filosofian seura ry) <http://filosofia.fi/Westermarck> ed./red./toim. Juhani Ihanus, Tommy Lahtinen & Yrsa Neuman 2011.

Bilagor

Brev 2943: 2943.pdf
                                                   Villa Tusculum
                                                   10. jul. 1931.


Käre Vän,

      Tack för Ditt
vänliga brev, som
jag bort besvara långt
tidigare. Det var nu
så att när jag efter
ankomsten hit den 9.
juni åter fick ta
ihop med min etiska
relativitet, som fått
vila ett par månader,
blev jag så ivrig
att jag försummade allt

[2]

annat. De två sista
kapitlen återstod
ännu att skriva om
den emotionella bak-
grunden till de nor-
mativa teorierna. Jag
har stökat undan
det förra och håller
på med det senare,
som är helt och hållet
ägnat åt Kant, och
uppgiften intresserar
mig mycket, ty den
är i sitt slag ny, i
trots av det myckna
som skrivits om honom
förut.

[3]

   Det förargade mig
obeskrivligt att höra om
utgången av e. o. profes-
suren. Rädsla för den
finska ungdomen och
svepskäl! Det är tarvligt.
Naturligtvis ”får” Du
bo hos mig från
mars, Du vet kanske
inte riktigt huru mycket
det gläder mig att ha
Dig i min våning.
    Tack för Din vackra
nekrolog över Höffding,
som jag fick i går.
Då han besökte Finland
för jämt tjugo år sedan
sade han en gång till

[4]

mig av sig själv ”jag
kommer att leva mycket
länge, ty jag är så
frisk.” jag tyckte det
var ett litet vågar
yttrande; han var då
68 år gammal, precis
min egen ålder för
närvarande.
    Jag mottog för ett
par veckor sedan ett
så vänligt brev från
Alvar Törnudd. han
är då en verklig,
trofast vän. Han sände
mig en avskrivt av
det tal han höll
vid din makas begrav-
ning, fint och varmhjär-

[5]

tat med äkta känsla,
som man kunde vänta
sig av honom. Jag
beklagar att jag så
ytterst sällan hade
tillfälle att träffa Din
fru, endast ett par
gånger.
      Ju äldre jag blir desto
mera känner jag mig
dragen till mina kära
som gått bort. De
stå för mig så livs-
ledande, trots den stora
tystnaden. –
    Här är vackert och
skönt som vanligt är
om sommaren. Rätt svalt
med friska havsvindar,
sällan ens 25 grader,
med 18 som minimum,

[6]

någon gång på aftonen.
Trädgården är även
rik på blommor, men
bör vattnas duktigt.
Mitt hushåll, sedan
förut ganska stort,
har ökats med en
rävunge, som leker med
min snälla hund, och
ibland tas i upptuk-
telse av tuppen, då
den drar honom i svans-
fjädrarna. Djurpsykologien
hör till det intressantaste
jag känner, fastän jag
mycket sällan haft till-
fälle att göra några egna
iakttagelser i den vägen.
     Nej, nu måste brevet
föras till posten. Det
gladde mej att höra

[7]

om Din dotters fram-
gång. måtte Du få
vara frisk och arbetsför.
jag har ofta tänkt
att man inte kan
vara fullständigt
olycklig så länge man
kan arbeta.
    Med hjärtlig häls-
ning    
    Din tillgivna
        Edv. Wck.