Lars Hertzberg om Filosofia.fi i Hbl

I Hufvudstadsbladets söndagsbilaga 7.10.2007 intervjuar Erik Wahlström professor emeritus Lars Hertzberg om filosofin och om Filosofia.fi.

"En finländsk filosofiportal, filosofia.fi, invigdes förra veckan. Är det ett tecken på att filosofin har blivit aktuell och modern? Långt ifrån.
Filosofin har ju alltid varit aktuell. [...] Dagens mediekultur (i vilken internet är en huvudbeståndsdel) fungerar enligt Hertzberg enligt en "antisokratisk princip": det är bättre med en felaktig förklaring som är lätt att förstå än en korrekt förklaring som kräver tankearbete. Så en medietrendig filosofi är en inre motsägelse.

Man kan tänka sig vilken chock en ungdom får som grubblar över en fråga som viljans frihet eller icke-frihet när han surfar in på portalen för att ta reda på saken. Hundratals gubbar har skrivit oceaner av text om den under hundratals år. Borde man alls läsa det där? Det är omöjligt."

Filosofia.fi svarar här och nu: "Nja, det är nog möjligt. De flesta av de 5 träffarna i portalen refererar till titeln på Wilhelm Bolins verk från 1868."

Vi hoppas att portalen snart blir större och värre, och som befarat sänder den sökande tillbaka till digiboxen - eller till diskussionsforumet, som är på kommande i Filosofia.fi.


YN
Lars Hertzberg
10.10.2007
Mikael Böök fick mig att fundera över vad jag menar med att universitetet är irrationellt (http://blogi.kaapeli.fi/book/146). Det är klart att ordet ska läsas med citationstecken. Det är givetvis inte avsett som en kritik. Men när jag kallar universitetet en irrationell inrättning så menar jag inte bara att det är svårt att motivera med något slags ekonomistisk kalkyl. (I själva verket tror jag att hela idén om en ekonomiskt optimal samhällsplanering är en chimär. Idén är inte begriplig men farlig, utan obegriplig, och samtidigt farlig.)

Vad jag menar är snarare att inte ens en människa med sunt förnuft kunde ha satt sig ner och tänkt ut att universitet är något vi ska ha – det här är det vettigaste sättet att tillfredsställa samhällets behov av högre undervisning. Platons akademi var väl snarast en högskola för blivande statstjänstemän – det speciella var att Platon ansåg/insåg att filosofin måste utgöra kärnan i deras utbildning. Det moderna universitetet växte snarare fram organiskt, som en sammanslutning av enskilda som kände behov av att ha och ge undervisning i olika ämnen. Ingen av dem kunde ens i sin vildaste fantasi ha föreställt sig hur universiteten skulle se ut idag eller vilken roll de skulle ha.

När man kallar de burmesiska munkarna irrationella så menar man väl snarast att de i desperation tillgrep det enda vapen de hade till sitt förfogande därför att de inte längre kunde nöja sig med att passivt betrakta förtrycket. Det är ju möjligt att de hade nått längre om de hade varit bättre organiserade. Men jag misstänker att om de hade satt sig ner och försökt tänka ut utsikterna för att revolten skulle lyckas skulle de inte ens ha börjat, hur väl organiserade de än var. Man KAN se något beundransvärt i att de inte satte sig ner.

Så den gemensamma poängen är att varken universitetet eller munkarnas revolt kan rättfärdigas eller förstås om vi försöker pressa in allt mänskligt handlande i mål-medelmodellen (även om den inte ges en ekonomistisk tolkning).

Det är sedan en annan femma att jag förhåller mig misstänksam till filosofernas användning av begreppet förnuft som något slags generell bestämning. Det är illusoriskt att föreställa sig att förnuftet är något slags metod som vi kan välja att tillämpa och som garanterar att vi finner de bästa tänkbara lösningarna (lika litet som ”hållbart” benämner den bästa metoden att bygga hus). Snarare kallar vi någon förnuftig för att han/hon kommer på bra lösningar.

Jag är inte ”emot” förnuftet (det är också en obegriplig tanke), jag menar bara att ordet ”förnuftigt” sällan tillför särskilt mycket till ett resonemang.

 När en filosof suckar över mänsklighetens brist på förnuft, så är han ofta bara missnöjd med att de inte dansar efter hans pipa.
tere
09.10.2007
Och Mikael Böök kommenterar intervjun här. Han tar i ordet "irrationell" som används i intervjun om universitet: Böök tänker att när man säger att universitetet är "irrationellt" (eller att munkarna i Burma var irrationella) har man redan accepterat att den ratio som härskar är den snäva ekonomiska rationaliteten.